Kontakt

GRUPP 7

STANDARD FÖR KLEINER MÜNSTERLÄNDER (Kleiner Münsterländer Vorstehhund)

ORIGINALSTANDARD 2004-11-09

FCI-STANDARD 2004-12-06; tyska

SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2005-06-09

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Mångsidig jakthund

FCI-KLASSIFIKATION:

Grupp 7, sektion 1.2 Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Kleiner münsterländer har sitt ursprung i nordvästra Tyskland. Omkring 1870 fanns det i Münsterlandlånghåriga hundar avspanieltyp som stod för fågel, var mycket spårsäkra och även kunde apportera.

År 1906 sökte naturdiktaren Hermann Löns och hans bröder efter resterna av den så kallade Roter Hannoverscher Heidebracke. De döpte de stående fågelhundar av spanieltyp som de fann i Niedersachsen till ”Heidewachtel”. Vid samma tid uppnådde friherre von Bevervörde-Lohburg och huvudläraren Reitmann från Burgsteinfurt de första framgångarna i sin linjeavel av denna hundtyp. Den s k. Dorste-typen etablerades under de följande åren i Westfalen.

År 1912 grundades den första rasklubben, Verband für kleine Münsterländer Vorstehhunde. Klubben formulerade sina målsättningar enligt följande: ”Föreningen har till syfte att främja avel av den långhåriga lilla stående fågelhunden i enlighet med hur aveln sedan årtionden bedrivits i Münsterland”.

Avsaknaden av fastställda raskännetecken verkade vid denna tid hämmande på aveln och klubbverksamheten. Från 1921 bedrevs aveln med utgångspunkt från den rasstandard som Friedrich Jungklaus sammanställt.

HELHETSINTRYCK:

Kleiner münsterländer är en medelstor hund med kraftig och harmonisk kroppsbyggnad och ädla, eleganta och balanserade proportioner. Huvudet är ädelt. Kroppslinjerna är flytande med vågrätt buren svans.

Frambenen har goda behäng, bakbenen har så kallade byxor och svansen är försedd med en tydlig fana. Den glänsande pälsen skall vara slät eller lätt vågig, tät och inte för lång. Rörelserna är harmoniska och vägvinnande.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Kroppslängden mätt från bröstbensknapp till sittbensknöl skall inte överstiga mankhöjden med mer än 5 cm. Skallens längd från nackknöl till stop skall motsvara nosens längd från stop till nosspets.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Kleiner münsterländer är intelligent och lättlärd, temperamentsfull men balanserad med stabil karaktär. Rasen är uppmärksam och vänligt inställd till människor med god följsamhet gentemot föraren. Den har passionerad och uthållig jaktlust, mångsidiga jaktanlag liksom god nervstyrka och viltskärpa.

HUVUD:

Huvudet och uttrycket präglar typen.

Skallparti:

Skallpartiet skall vara ädelt och torrt, platt eller lätt välvt.

Stop:

Stopet skall vara föga markerat men ändå tydligt märkbart.

Nostryffel:

Nostryffeln skall vara enfärgat brun.

Nosparti:

Nospartiet skall vara kraftigt och långt. Nosryggen skall vara rak.

Läppar:

Läpparna skall vara strama och väl åtliggande. De skall vara väl pigmenterade – enfärgat bruna.

Käkar/tänder:

Tänderna ska vara stora och vita. Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och komplett saxbett. Tandbortfall eller tandövertal med en till två P1-or tolereras. Kinder: Kinderna skall vara kraftiga och väl musklade.

Ögon:

Ögonen skall vara medelstora, varken framträdande eller djupt liggande. De skall vara så mörkt bruna som möjligt. Ögonkanterna skall vara väl åtliggande utan synliga bindhinnor. Öron: Öronen skall vara breda och högt ansatta. De skall vara väl åtliggande och avsmalna i en spets. Öronen skall inte nå längre än till mungipan.

HALS:

Halsens längd skall stå i proportion till helheten. Den skall breddas gradvis mot kroppen.Nacken skall vara muskulös och lätt välvd. Halshuden skall vara tätt åtliggande

KROPP:

Rygglinje:

Överlinjen skall vara lätt sluttande i en rak linje.

Manke:

Manken skall vara väl markerad.

Rygg:

Ryggen skall vara fast och välmusklad. Ryggkotornas taggutskott skall omges av muskulatur.

Ländparti:

Ländpartiet skall vara kort, brett och muskulöst.

Kors:

Korset skall vara långt och brett, inte kort, och endast lätt slutta mot svansen. Det skall vara väl musklat. Bäckenet skall vara brett.

Bröstkorg:

Bröstkorgen skall snarare vara djup än bred. Bröstbenet skall nå så långt bak som möjligt. Revbenen skall vara väl välvda.

Underlinje:

Buklinjen skall vara stram och lätt uppdragen i en elegant kurva.

Svans:

Svansen skall vara högt ansatt, medellång och försedd med lång fana. Den skall vara kraftig vid svansroten och därefter avsmalnande. I stillastående skall den bäras lågt, i rörelse skall den bäras vågrätt eller lätt böjd men inte för högt över rygglinjen. Den sista tredjedelen av svansen får vara lätt uppåtböjd.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:

Framstället skall vara rakt och så parallellt som möjligt sett framifrån. Frambenen skall vara ställda väl under kroppen från sidan sett. Avståndet från marken till armbågen skall vara ungefär lika med avståndet från armbågen till manken.

Skulderblad:

Skuldrorna skall vara kraftigt bemusklade och ligga väl an mot kroppen. Vinkeln mellan skulderblad och överarm skall vara god.

Överarm:

Överarmarna skall vara väl musklade och så långa som möjligt.

Armbåge:

Armbågarna skall ligga an mot kroppen och varken vara riktade utåt eller inåt. Vinkeln mellan överarm och underarm skall vara god.

Underarm:

Underarmarna skall vara raka med kraftig benstomme.

Handlov:

Handlovarna skall vara kraftiga.

Mellanhand:

Mellanhänderna skall vara svagt sluttande.

Framtassar:

Framtassarna skall vara runda och välvda med väl knutna tår. Trampdynorna skall vara tillräckligt tjocka, hårda och motståndskraftiga. Behåringen skall inte vara för riklig. Framtassarna skall vara parallella, varken utåt- eller inåtriktade.

BAKSTÄLL:

Bakstället skall vara rakt och parallellt bakifrån sett. Vinklarna i knä- och hasleder ska vara korrekta. Benstommen skall vara kraftig.

Lår:

Låren skall vara långa, breda och muskulösa. Vinkeln mellan bäcken och lårben skall vara god.

Knäled:

Vinkeln mellan lårben och underben skall vara god.

Underben:

Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.

Has:

Hasorna skall vara kraftiga.

Mellanfot:

Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.

Baktassar:

Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara vägvinnande med kraftigt påskjut och god räckvidd. De skall vara raka och parallella både fram och bak. Hållningen skall vara god. Passgång är inte önskvärt.

HUD:

Huden skall vara stramt åtliggande utan hudveck.

PÄLS:

Pälsen skall vara tät och medellång, slät eller lätt vågig. Den skall vara åtliggande och vattenavvisande. Kroppens ytterlinjer får inte döljas av alltför lång päls. Den täta pälsen skall ge så bra skydd som möjligt mot väder, terrängförhållanden och skador. Kort och slät päls på öronen är felaktigt. Frambenen skall ha fanor. Bakbenen skall ha så kallade byxor ner till hasleden. Svansen skall ha lång fana och vit spets. Mycket kraftig pälsväxt på bringan är inte önskvärt.

Färg:

Brun och vit eller brunskimmel med bruna fläckar, mantel eller prickar. Bläs är tillåtet. Tanfärgade fläckar på nospartiet, ovanför ögonen och runt anus är tillåtet (”Jungklaus-tecken”).

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd:

Hanhund:54 cm
Tik: 52 cm

Tillåten avvikelse +/- 2 cm.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL:

  • tung och grov kroppsbyggnad
  • betydande avvikelser från standarden beträffande förhållandet kroppslängd-hals-mankhöjd
  • nostryffel som är köttfärgad eller fläckig till mer än 50%
  • spetsigt nosparti; konkav nosrygg
  • för ljusa ögon; ljusgula ögon
  • för dåligt bröstdjup; för tunn bröstkorg; tunnformad bröstkorg
  • kraftigt utåt- eller inåtvridna armbågar
  • brant ställda mellanhänder
  • kraftigt kobent eller kraftigt hjulbent, i stående såväl som i rörelse
  • spretiga tassar; platta tassar
  • tunga rörelser
  • släta öron utan pälsväxt; för lång och lockig päls på öronen
  • alltför lockig päls
  • avvikelse från den i standarden angivna mankhöjden med 2-4 cm.

DISKVALIFICERANDE FEL:

  • ängslighet, aggressivitet, vilt- eller skotträdsla
  • grava avvikelser från könsprägeln
  • helt avpigmenterad nostryffel
  • alla avikelser från korrekt saxbett, förutom bortfall eller övertal av två P1-or
  • gomspalt eller harmynthet
  • rovfågelögon
  • entropion, ektropion eller distichiasis (dubbla ögonfransar)
  • uttalad dröglapp
  • tydlig karprygg
  • betydande svankrygg; kotpelare som är krokig
  • deformerad bröstkorg, t ex. för kort bröstben
  • kroksvans, ringlad svans, andra svansfel som t ex. för kort eller för lång svans
  • enfärgad päls
  • avvikelse från den i standarden angivna mankhöjden med mer än 4 cm.

NOTA BENE:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.