Kontakt

Grupp 7 

STANDARD FÖR LÅNGHÅRIG VORSTEH
FCI nr 117
(Deutsch Langhaar)

ORIGINALSTANDARD 2000-10-25

FCI-STANDARD 2000-11-29; tyska

SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2001-06-19

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Tyskland

ANVÄNDNINGS-OMRÅDE:

Mångsidig jakthund

FCI-KLASSIFIKATION:

Grupp 7, sektion 1 Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Långhårig vorsteh härstammar från såväl fågelhundar som vatten- hundar och drivande hundar, vilket grundlagt rasens stora mångsidighet. Redan år 1879 fastställdes de viktigaste rastypiska egenskaperna och alltsedan dess har rasavel bedrivits. 1897 upprättade friherre von Schorlemer den första rasbeskrivningen och därmed lades grunden för dagens rasavel.

HELHETSINTRYCK:

Långhårig vorsteh skall vara kraftig och muskulös med flytande linjer. Den skall inte vara högställd. Hos mindre individer är det eftersträvansvärt med mycket substans. Alltför massiva och därmed tunga hundar är inte önskvärt.

VIKTIGA MÅTT-FÖRHÅLLANDEN:

Skalle och nosparti skall vara lika långa. Rasen skall inte vara överbyggd. Manken skall vara placerad på en något högre nivå än korset.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Temperamentet skall vara balanserat, lugnt och stabilt och rasen skall vara godmodig och lättdresserad.

HUVUD:

Särskild vikt skall läggas vid det vackra huvudet, som skall vara ädelt och långsträckt.

Skallparti:

Skallpartiet skall vara lätt välvt.

Stop:

Stopet skall slutta svagt och inte vara alltför markerat.

Nostryffel:

Nostryffeln skall vara brun, men lätt spräcklighet är tillåten.

Nosparti:

Nosryggen skall vara lätt välvd och inte alltför smal.

Läppar:

Läpparna skall inte vara alltför överhängande.

Käkar/tänder:

Käkarna får inte vara klena. Bettet skall vara ett kraftigt och fulltaligt saxbett.

Kinder:

Kinderna skall inte vara alltför kraftigt framträdande.

Ögon:

Ögonen skall vara så mörkt bruna som möjligt. Ögonkanterna skall ligga väl an mot ögat utan synlig röd bindhinna. Ögonen skall varken vara för djupt liggande eller utstående.

Öron:

Öronen skall vara något vridna framåt och inte alltför lågt ansatta.

HALS:

Halsen skall vara kraftig och ädel utan löst halsskinn och i en vacker linje övergå i bröstet. Halsen skall inte vara för kort.

KROPP:

Rygglinje:

Rygglinjen skall vara plan.

Rygg:

Ryggen skall vara fast och inte alltför lång.

Ländparti:

Länden skall vara synnerligen muskulös.

Kors:

Korset skall vara långt och måttligt sluttande.

Bröstkorg:

Förbröstet skall vara tydligt. Bröstkorgen skall vara bred och nå åtminstone ned till armbågarna.

Svans:

Svansen skall bäras rakt med den yttersta tredjedelen lätt böjd uppåt. Den skall inte bäras alltför upprätt.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:

Framifrån sett skall överarmsbenet, underarmen och tassen hos den stående hunden bilda en lodrät eller nästan lodrät linje.

Skulderblad:

Skulderbladen skall vara väl åtliggande. Från sidan sett skall skulderbladet och överarmen bilda en så rät vinkel som möjligt.

Armbåge:

Armbågarna skall vara väl åtliggande.

Mellanhand:

Från sidan sett skall mellanhänderna vara svagt sluttande.

Tassar:

Framtassarna skall ha hårda och kraftiga trampdynor.

BAKSTÄLL:

Bakifrån sett skall höftbenet (bäckenet), lårbenet, underbenet och mellanfoten bilda en lodrät linje.

Has:

Särskild vikt skall läggas vid att haslederna är väl vinklade.

Mellanfot:

Sporrar skall inte finnas.

Tassar:

Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara vägvinnande med gott påskjut.

HUD:

Huden skall vara åtliggande utan veck.

PÄLS:

Pälsstruktur:

Största vikt skall läggas vid en korrekt päls. Pälsen skall varken vara överdrivet riklig eller alltför kort. På ryggen och kroppens sidor skall pälsen vara 3,5 cm lång och ligga tätt an. På halsens undersida, bröstet och buken får pälsen vara något längre.

  • Buken skall vara väl behårad.
  • Öronen skall ha vågiga behäng från öronbasen.
  • Svansen skall ha tydlig fana ända ut i svansspetsen.
  • Frambenens baksidor skall ha behäng.
  • Bakbenens baksidor skall ha byxor.
  • Nedanför hasorna skall pälsen vara betydligt kortare. Alltför kraftigt behäng är inte önskvärt. Tät och kort päls skall finnas mellan tårna.
  • Huvudet skall ha avsevärt kortare päls som dock skall vara längre än hos korthårig vorsteh. Tofsbildning på skallpartiet är inte önskvärt.
  • Kroppen skall ha slät, fast, rak eller lätt vågig päls som ligger tätt an. Pälsen skall vara tät med bra underull.

Färg:

  • Enfärgat brun.
  • Brun med vita tecken eller skimmeltecken (särskilt på bröst och extremiteter).
  • Mörkt brunskimmel (med större eller mindre mörkbruna fläckar; brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
  • Ljust brunskimmel (med större eller mindre ljust bruna fläckar; brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
  • Forellskimmel (många små bruna fläckar på vit botten; brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
  • Brun-vit, antingen rent brun-vit eller med helt få små fläckar (stora bruna fläckar med sadel eller mantel; brunt huvud med eventuell bläs eller stjärna).
  • Ibland kan gula tan-tecken uppträda som ett arv från drivande hundar.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd:

Idealmått hos hanhund: 63-66 cm (minst 60 och högst 70 cm).

Idealmått hos tik: 60-63 cm (minst 58 och högst 66 cm).

Vikt:

Vikten skall vara ungefär 30 kg.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Ljusa s.k. rovfågelsögon; snedställda ögon.
  • Öron som inte ligger an mot kinderna; hårlösa öronspetsar.
  • Svankrygg eller karprygg.
  • Tunnformad eller för smal bröstkorg.
  • Ringlad svans eller kroksvans.
  • Alltför öppen vinkel mellan skulderblad och överarm; brant ställda mellanhänder.
  • Kohasighet; hjulbenthet.
  • Spretiga tår; s.k. katt- eller hartassar.
  • Långt skägg; buskiga ögonbryn; lockig päls.

DISKVALIFICERANDE FEL:

  • Klen benstomme och otillräcklig muskulatur.
  • Otypisk huvudform.
  • Ektropion; entropion.

NOTA BENE:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.