Kontakt

AVELSSTRATEGI (RAS)

Strävhårig vorsteh

Beskrivning av rasens historiska bakgrund och utveckling

Den strävhåriga vorstehhunden är givetvis släkt med flera andra hundraser. En ras som måste finnas i botten av den strävhåriga vorstehhundens historia är italienska hönshunden Spinone som liksom 1700-talets strävhåriga vorstehhund saknade fart och på grund av sin tyngd tog sig fram i trav. Man lär ha korsade pudel med korthårig hönshund och därmed fått den strävhåriga varianten. Den blev troligen färdig i typ under senare delen av 1700-talet. Under 1800-talet blandade man troligen in pointerblod för att få fram bättre fart och näsa för vilt.

I början av 1870-talet började en holländare som hette Frans Korthals bosatt i Tyskland, att söka uppnå en enhetlig typ av strävhår. Han började sitt avelsarbete med hjälp av sju hundar som alla var av enhetlig typ och med mer eller mindre likartat strävhårig päls.

Friherre von Zedlitz tog initiativet till en gemensam klubb som fick namnet Verein Deutsch Draathaar. Klubben hade som mål att skapa den mest fullkomliga och mångsidigt användbara brukshunden med strävt hårlag. Alla vägar som kunde leda till målet var tillåtna. Föreningen hade stor framgång men blev skamlöst bemött av den tyska kynologiska världen. Det skulle dröja ända till 1928, alltså 26 år efter dess grundande, innan föreningen blev upptagen i den Tyska kennelklubben.

Beskrivning av nuläget för rasen

Svenska vorstehklubben ansvarar för avelsverksamheten med Strävhårig Vorsteh i Sverige. Avel och uppfödning skall också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler och till hjälp finns de raspecifika hälsoprogram som utarbetats.

Källor för informationshämtning

SVKs Rasenkät gjord under 2002, statistik från försäkringsbolagen, jaktprovs statistik, SVKs Exteriöransvarige.

Slutsatser, målinriktningar, prioriteringar för framtiden

Genetisk variation

Det är av mycket stor vikt att bibehålla rasens genetiska variation.
En hög inavelsgrad innebär en dubblering av gener (ökad homozygoti). Dubblering av gener medför att gener förloras. Även gener med negativ inverkan dubbleras. Därför är genetisk variation nödvändig. Därigenom skapas förutsättningar för att bibehålla rasens goda hälsa och funktion och skapar förutsättning för att vidareutveckla dess funktionalitet.
Rasen har hög reproduktionsförmåga mätt i antal valpar per kull, vilket för åren 1997-2001 var 7,3 valpar per kull.

Hanhundsanvändning

Ett viktigt verktyg för att bibehålla den låga inavelsgraden i rasen är att begränsa användandet av varje enskild hanhund. Därför bör en hanhund ej vara far till mer än 5 % av hundarna i sin generation (5 år), eller till mer än 25% av de hundar som registreras/år under sin livstid. Endast enstaka hundar överskrider gränsen och utgör inget problem.
Målsättning
Målet är att även fortsättningsvis ligga på eller under dagens ca 1,5% inavels grad i snitt på rasen beräknat på 5 generationer. Börjar inavelsgraden att öka över 2,5% så bör åtgärder sättas in för att sänka nivån
Bibehålla rasens goda reproduktionsförmåga.

Höftledsdysplasi, HD

Andelen dysplaster födda under åren1996-2000 låg i genomsnitt på 8,9%. Under samma period röntgades i genomsnitt 41,0 % av de registrerade hundarna. För att minska frekvensen HD krävs att man i avel förutom SKKs hälsoprogram tar hänsyn till föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans status. Ju fler djur som röntgas desto säkrare blir urvalet av avelsdjur.

Av SKK fastställt hälsoprogram beträffande HD

  • Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
  • Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med HD. (1997-01-01)
  • Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. (2000-01-01)

Målsättning

Öka andelen röntgade individer till minst 50%. Frekvensen belastade individer bör ej överstiga dagens nivå under den kommande 5-årsperioden.

Epilepsi

Defekten förekommer men i låg frekvens.
Målsättning
Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den ej ökar.

Allergier

Förekommer i låg frekvens och kan ha ärftlig bakgrund.
Målsättning
Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den ej ökar.

Svansskador

Svansproblemen är ett för rasen nytt problem sedan svanskuperingsförbudet infördes.
I dagsläget har 29 % haft vattensvans någon gång. 33 % har haft återkommande skador samt 10 % tvingats till amputation i vuxen ålder (gäller hundar födda 1996-1998)
Dessa skador uppstår pga. rasens livlighet och oömhet och då det är dessa egenskaper som är viktiga för rasens fortlevnad som jakthund och rasens särdrag så är detta ett stort problem då det inte är möjligt att åtgärda avelsmässigt utan att tappa raskaraktären.

Övrigt

Bettfel, såsom avsaknad av tänder förutom P1 förekommer i rasen.
Målsättning
Tillskriva samtliga exteriördomare på strävhårig vorsteh, med vädjan och uppmaning om notering av avvikelser ang bettfel och tandbortfall.

Jaktegenskaper

Rasen har goda jaktegenskaper. Dock behöver rasens genomsnittliga nivå höjas för vissa jaktliga egenskaper. Reviering är den egenskap som just nu prioriteras. Jaktliga egenskaper registreras i samband med jaktprov och utvärderas årligen av rasens avelsråd för att användas som verktyg i avelsverksamheten.
Under åren 1996-2000 föddes 1190 strävhårig vorsteh, av dessa 1190 startade 320 på jaktprov en gång eller flera (odelat- eller fullständigtjaktprov) det innebär att 26.89 % av strävhårig vorsteh födda under åren 1996-2000 har start minst en gång på jaktprov.
Målsättning
Rasens medelvärde för reviering åren 1998-2002 är 2,9 och skall ligga över 3,0 år 2012. (Värdet mäts från 1 tom. 4)
Att öka antalet startande individer på prov då jaktprov tillsammans med jaktliga egenskaper är vårt viktigaste avelsinstrument.
Att antalet startande individer ska ligga över 30 % år 2012.

Exteriör

Generellt uppfyller hundarna gällande rasstandard. Det finns dock några saker att förbättra enligt rasklubbens exteriöransvarige.
Dessa är:
  • Alltför korta nospartier.
  • Korta grunda bröstkorgar eller alltför djupa med uppdragen buklinje.
  • Alltför framskjuten skuldra och rak överarm.
  • Bukens undersida och lårens insida skall vara väl behårad.
  • Funktionsdugligpäls = Pälsen ska vara sträv, hård, åtliggande och tät. Täckhåren skall vara 2-4 cm långa med tät vattenavvisande underull.
  • Alltför korta eller för branta kors.
  • Alltför ljusa ögon.
  • Alltför lätta hundar.

Målsättning

När det gäller exteriör räcker dagens utställningar inte till för att tillförlitligt mäta och utvärdera vare sig försämring eller förbättring av exteriöra detaljer eller mentalitetens betydelse för prisvalören.

Mentalitet

Pipiga, stressade eller skygga ej tillgängliga hundar är ej acceptabelt. I dagsläget så uppvisar ca 25 % pip/stress i vissa situationer och ca 7% är inte fullt tillgängliga
Målsättning
SVK genomför idag mentalbeskrivning för att kartlägga hundarnas mentalitet. Detta görs som en fristående test men är ännu ej tillräckligt omfattande. Som komplement behövs ett verktyg för registrering av oönskat beteende i samband med jaktprov vilket klubben skall verka för, klart 2005.