Avelsstrategi (RAS) för Korthårig vorsteh

Beskrivning av rasens historiska bakgrund och utveckling

År 1805 fick den tyska medelklassen möjlighet till småviltjakt. Det ökande behovet av fågelhundar ledde till att från Spanien hemvändande tyska officerare tog med sig hundar av rasen Perdiguero de Burgos som utgör en mycket viktig del av stommen i uppbyggnaden av den moderna korthåriga vorstehn.

I en artikel 1813 skrev friherre Borch att: En tysk hönshund skulle vara outtröttlig, duktig vid vattenarbete, tåla kyla, fatta stånd för samt apportera alla slag av mindre vilt, vara uppmärksam, lugn och tjänstvillig och lätt lära sig spårning av sårat vilt.

Det skulle dröja till 1870 innan man tog tag i avelsarbetet på allvar. För att förbättra de tyska fågelhundarnas dåliga näsa samt ge dem arbetsduglighet, dvs. lättare kroppsbyggnad, gjordes vissa inkorsningar av pointer. År 1879 gick representanter för olika tyska avelsföreningar samman och enades om en rasbeskrivning för korthårig vorsteh vilken ligger till grund för den rastyp vi har i dag.

Beskrivning av nuläget för rasen

Svenska Vorstehklubben ansvarar för avelsverksamheten med Korthåriga Vorsteh i Sverige. Avel och uppfödning skall också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler och till hjälp finns de rasspecifika hälsoprogram som utarbetats.

Källor för informationsinhämtning

SVKs rasenkät gjord under 2002, statistik från försäkringsbolagen, jaktprovsstatistik, SVKs Exteriöransvarige samt SVKs mycket detaljerade och omfattande databas.

Slutsatser, målinriktningar, prioriteringar för framtiden

Genetisk variation

Det är av mycket stor vikt att bibehålla rasens genetiska variation.
En hög inavelsgrad innebär en dubblering av gener (ökad homozygoti). Dubblering av gener medför att gener förloras. Även gener med negativ inverkan dubbleras. Därför är genetisk variation nödvändig. Därigenom skapas förutsättningar för att bibehålla rasens goda hälsa och funktion och skapar förutsättning för att vidareutveckla dess funktionalitet.
Rasen har hög reproduktionsförmåga mätt i antal valpar per kull, vilket för åren 1997-2001 var 6,9 valpar per kull.

Hanhundsanvändning

Ett viktigt verktyg för att bibehålla den låga inavelsgraden i rasen är att begränsa användandet av varje enskild hanhund. Därför bör en hanhund ej vara far till mer än 5 % av hundarna i sin generation (5 år), eller till mer än 25 % av de hundar som registreras/år under sin livstid. Endast enstaka hundar överskrider gränsen men utgör inget problem.
Målsättning
Målet är att även fortsättningsvis ligga på eller under dagens ca 1,3 % inavelsgrad i snitt på rasen beräknat på 5 generationer. Börjar inavelsgraden att öka över 2,5% så bör åtgärder sättas in för att sänka nivån.
Bibehålla rasens goda reproduktionsförmåga.

Höftledsdysplasi, HD

Andelen dysplaster födda under åren 1996-2000 låg i genomsnitt på 3,3%. Under samma period röntgades i genomsnitt 34,3 % av de registrerade hundarna.
För att minska frekvensen HD krävs att man i avel, förutom SKKs hälsoprogram, tar hänsyn till föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans status. Ju fler djur som röntgas desto säkrare blir urvalet av avelsdjur.

Av SKK fastställt hälsoprogram beträffande HD

  • Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
  • Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med HD. (1997-01-01)
  • Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. (2000-01-01)

Målsättning

Långsiktigt öka andelen röntgade individer till minst 50%. Kortsiktigt under den närmaste 5-årsperioden öka andelen röntgade till minst 40%. Frekvensen belastade individer bör ej överstiga dagens nivå under den kommande 5-årsperioden.

Epilepsi

Defekten förekommer men i låg frekvens.
Målsättning
Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den ej ökar.

Allergier

Förekommer i låg frekvens och kan ha ärftlig bakgrund.
Målsättning
Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den ej ökar.

Övrigt

Bettfel – krypto/monokism – entropion – ocd förekommer i rasen men i så låg frekvens < 3% varför dessa endast hålls under uppsikt. De är inte föremål för några speciella avelsmässiga åtgärder.

Svansskador

Svansproblemen är ett för rasen nytt problem sedan svanskuperingsförbudet infördes och i dagsläget har 53% haft problem/skador någon gång, 41% har återkommande problem/skador samt 8% tvingats till amputation i vuxen ålder (gäller hundar födda 1996-1998). Dessa skadorna uppkommer pga rasens oömhet och livlighet och då det är dessa egenskaperna som är viktiga för rasens fortlevnad som jakthund och rasens särdrag så är detta ett stort problem då det inte är möjligt att åtgärda avelsmässigt utan att tappa raskaraktären.

Jaktegenskaper

Rasen har goda jaktegenskaper. Dock behöver rasens genomsnittliga nivå höjas för vissa jaktliga egenskaper. Reviering är den egenskap som just nu prioriteras. Jaktliga egenskaper registreras i samband med jaktprov och utvärderas årligen av rasens avelsråd för att användas som verktyg i avelsverksamheten. Önskvärt är att en större andel i % av hundarna i varje årskull startas på jaktprov någon gång för att få ännu bättre information om avelsresultatet.
Målsättning
Rasens medelvärde för åren 1998-2002 för reviering är 2,8 och skall ligga över 3,0 år 2012. (Värdet mäts från 1 t.o.m. 4)

Exteriör

Generellt uppfyller hundarna gällande rasstandard. Det finns dock några saker att förbättra enligt rasklubbens exteriöransvarige.
Dessa är:
  • Alltför snipiga nospartier.
  • Korta grunda bröstkorgar eller alltför djupa med uppdragen buklinje.
  • Alltför framskjuten skuldra och rak överarm.
  • Bukens undersida skall vara väl behårad.
  • Alltför korta eller för branta kors.
Målsättning
När det gäller exteriör räcker dagens utställningar inte till för att tillförlitligt mäta och utvärdera vare sig försämring eller förbättring av exteriöra detaljer eller mentalitetens betydelse för prisvalören.

Mentalitet

Pipiga, stressade eller skygga ej tillgängliga hundar är ej acceptabelt. I dagsläget så uppvisar ca 40 % pip/stress i vissa situationer och ca 10 % är inte fullt tillgängliga.
Målsättning
SVK genomför idag mentalbeskrivning för att kartlägga hundarnas mentalitet. Detta görs som en fristående test men är ännu ej tillräckligt omfattande. Som komplement behövs ett verktyg för registrering av oönskat beteende i samband med jaktprov vilket klubben skall verka för, klart 2005. Målsättningen på såväl kort som lång sikt blir därför att genom information till ägare och uppfödare informera om de faktorer vilka är väsentliga för en förbättring av hundarnas exteriör.