AVELSSTRATEGI (RAS) För Grosser münsterländer

Beskrivning av rasens historiska bakgrund, utveckling och nuläge

Grosser münsterländer kommer ursprungligen från området kring staden Münster i Westfahlen i Tyskland och trakten är fortfarande ett av rasens starka fästen. Ser man historiskt blandades de inhemska hundarna upp med andra raser och har bland andra franska spaniels och långhårig vorsteh i stamtavlan. Aveln var enbart inriktad på de jaktliga egenskaperna oavsett färg, typ eller storlek. I samband med utställningen i Hannover 1878 visades långhåriga vorstehhundar upp av såväl bruna/brunvita som svartvita färgvarianter. Vid detta tillfälle slogs rasstandarden fast för långhårig vorsteh. Man förbjöd hundar med den svarta/svartvita färgen att registreras som långhårig vorsteh. Den svarta färgen till trots var de inte sämre jakthundar än sina bruna syskon. Detta upptäcktes också av folk som jagade och det bildades en efterfrågan av de svartvita valparna, jagande bönder och andra jägare tog tacksamt emot dem. Användningen av de svartvita hundarna för enbart jaktliga ändamål ökade och som en följd av detta skedde aveln länge i det fördolda. Först år 1919 bildades en egen rasklubb för att ta vara på de svartvita hundarnas fördelar och driva aveln framåt i officiella sammanhang. Många anser rasen som kanske den som är mest allround av de kontinentala fågelhundarna i jaktliga sammanhang, före och efter skott. Grosser münsterländer ska kännetecknas av stor arbetslust, hög intelligens och ett balanserat psyke. I Sverige registrerades de första exemplaren av grosser münsterländer i början av 1980-talet och har under de senaste fem åren legat på i genomsnitt ett tiotal hundar årligen vilket medför ett mycket litet underlag för att undersöka rasens egenskaper och göra populationsberäkningar. Detta medför bland annat att alla siffror som presenteras i detta rasdokument i tämligen hög grad innehåller slumpfaktorer.

Enligt den rasenkät som gjordes av SVK under 2002 används 76 procent av grosser münsterländer för jakt och 62 procent av grosserägarna anser sig nöjda med sina hundar. Ansvarig för avelsverksamheten för grosser münsterländer i Sverige är Svenska Vorstehklubben. Avel och uppfödning regleras även i svensk djurskyddslagstiftning samt i Svenska Kennelklubbens grundregler och dess rasspecifika hälsoprogram.

Källor för informationshämtning

SKK Rasdata/Lathunden, SVKs exteriöransvarige, samt en rasenkät utförd av SVK 2002 baserad på ett slumpmässigt urval av samtliga registrerade grosser münsterländer den senaste tioårsperioden, 45 enkäter utskickade, svarsfrekvens 49 procent.

Slutsatser, målinriktningar,  prioriteringar för framtiden

Population

Genetisk variation

En hög inavelsgrad innebär en rad negativa effekter - gener med negativ verkan dubbleras, homozygotin ökar och gener går förlorade i rasen. För en långsiktigt hållbar utveckling av rasen är det därför viktigt att matadoravel och inavel undviks i så hög grad som möjligt. Genom bibehållen genetisk variation skapas förutsättningar för att behålla rasens goda hälsa, reproduktionsförmåga och funktion, dessutom upprätthålls förutsättningar för att vidareutveckla rasens funktionalitet.

Populationen av grosser münsterländer i Sverige är mycket liten varvid populationsanalyser inte ger tillförlitliga resultat. Rasen både har varit och kommer under överskådlig framtid att vara helt beroende av importerat material, utlandsparningar samt importer, för att vidga avelsbasen.

Rasen har god reproduktionsförmåga mätt i antal valpar per kull, vilket för åren 1997-2001 var 5,9 valpar per kull.

Målsättning

Hanhundar bör ej bli far till mer än 5 procent av hundarna i sin generation (fem år), eller till mer än 25 procent av de hundar som registreras/år under sin livstid. Inavelsgraden skall hållas så låg som möjligt med tanke på den snäva avelsbasen. Avelsbasen bör breddas ytterligare genom i att huvudsak importera avelsmaterial utifrån. Målsättningen är också att bibehålla rasens reproduktionsförmåga.

Hälsa

Höftledsdysplasi, HD

Av SKK fastställt hälsoprogram beträffande HD

• Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
• Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med HD. (1997-01-01)
• Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. (2000-01-01)

Andelen dysplaster födda under åren1996-2000 låg i genomsnitt på 29,2%. Under samma period röntgades i genomsnitt 41,4 % av de registrerade hundarna.

Målsättning

För att minska frekvensen HD krävs att man i avel förutom SKKs hälsoprogram tar hänsyn till föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans status. Ju fler djur som röntgas desto säkrare blir urvalet av avelsdjur. Målsättningen är att öka andelen röntgade individer till minst 50 procent samt att minska frekvensen HD-belastade individer under den kommande femårsperioden.

Hudproblem

Enkätundersökningen visar att 23 procent har haft hudproblem varav hälften med upprepade eller kroniska problem.

Målsättning

Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den minskar.

Öron

Enkätundersökningen visar att 18 procent har haft öronproblem, samtliga individer upprepade eller kroniska problem.

Målsättning

Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den minskar.

Epilepsi

Enkätundersökningen visar att 14 procent har diagnosen epilepsi konstaterad.

Målsättning

Förekomsten bevakas och det skall efterstävas att den minskar.

Övriga defekter och sjukdomar

För övrigt förekommer allergier hos 4.5 procent samt hypotyreoidism 4.5 procent av de undersökta hundarna. Flera andra sjukdomar och defekter förekommer men i låg grad (<3 procent). För samtliga defekter och sjukdomar som förekommer i rasen gäller att de bevakas kontinuerligt för att undvika att de ökar i omfattning.

Observeras bör även att enkätundersökningen baseras på ett litet antal individer varvid slumpfaktorer får större spelrum men defekterna finns ändå otvetydigt i populationen.

Jaktegenskaper

De jaktliga egenskaperna registreras i samband med jaktprov och viltspårprov och utvärderas årligen av rasens avelsråd för att användas som verktyg i avelsverksamheten (jaktproven mäts dels i prisvalör, dels i egenskapsregistreringar med värden från 1 t o m 4, för fart och följsamhet anges värden från 1 t o m 5. Viltspårprov graderas i godkänd/icke godkänd alternativt prisvalör). Enligt enkäten besitter rasen goda jaktegenskaper.

Målsättning

Rasens jaktliga egenskaper bör kontinuerligt förbättras. Det eftersträvas att betydligt fler individer totalt prövas på jaktprov och viltspårprov för att möjliggöra ett säkrare avelsurval för jaktliga egenskaper.

Den genomsnittliga nivån höjas för de på jaktprov registrerade jaktliga egenskaperna fart, vidd, reviering, följsamhet samt vattenpassion.

Önskvärt är att vid import framför allt välja ur jaktmeriterade populationer.

Mentalitet

Aggressiva, rädda och otillgängliga hundar är ej acceptabelt. Pipiga eller stressade hundar är ej önskvärda.

Sammanfattningsvis kan sägas att mentaliteten kan anses god hos de allra flesta grosser münsterländer. Till karaktären är de flesta sociala, vänliga samt fungerar väl med familj och andra hundar. Rasen har även en ganska utbredd vaktinstinkt, 68 procent uppges vakta och av dessa vaktar de flesta huset. Men det förekommer problem med bland annat rädslor för höga ljud som smällare och skott hos en del individer

Så fungerar grosser münsterländer ...

...med hundar: Samtliga fungerar bra med familjens övriga hundar. 78 procent umgås tämligen oproblematiskt med de flesta främmande hundar, 18 procent kan uppvisa aggression mot hundar av samma kön. Ingen anger att deras hundar vill slåss vid kontakter med främmande hundar.

...med människor: I enkäten är 100 procent av individerna fullt tillgängliga mot främmande människor och ingen grosser har uppvisat aggressivt beteende mot människa genom att bita.

...med rädslor/besvär: Enkäten visade att 50 procent har någon/några av följande rädslor/besvär: skott, smällare, åska, vara ensam samt åka bil. div>

...mellan "jobben": 18 procent av individerna "låter" (pip/skrik) när de ser andra hundar arbeta alternativt under transportsträckor.

14 procent av grosser münsterländer anses av sina ägare ha svårt att "koppla av".

Målsättning

I nästkommande enkätundersökning (år 2007) eftersträvas att andelen av samtliga ovan nämnda problembeteenden har minskat.

SVK genomför idag även en mentalbeskrivning för att kartlägga hundarnas mentalitet. Detta görs som en fristående test men är ännu inte tillräckligt omfattande. Som komplement behövs också ett verktyg för registrering av oönskat beteende i samband med jaktprov vilket klubben skall verka för, skall vara klart år 2005.

Exteriör

Baserat på utställningsresultat uppfyller hundarna gällande rasstandard väl. Det finns dock några saker att förbättra enligt rasklubbens exteriöransvarige. Dessa är:

• Hängande ögonlock.
• Utåtvridna armbågar.
• Öppna, alltför vågiga pälsar.
• Grunda bröstkorgar.
• Storlekar – för små o tunna alternativt för stora och tunga.

Målsättning

När det gäller exteriör saknas i dag ett sätt att tillförlitligt mäta och utvärdera försämring eller förbättring av exteriöra detaljer eller mentalitetens betydelse för prisvalören.