Nyheter

2012-02-01
SVK/Västsvenskas utställning 18 augusti inställd
2012-01-18
Nya rutiner för uppfödarlänkar
2012-01-05
Manusstopp Svensk Vorsteh nr 1, 2012
2012-01-04
Europacup för kontinentala stående fågelhundar 27 februari Zadar, Kroatien
2012-01-02
PM för utbildning och auktorisation av domare vid jaktprov och fullbruksprov

Kontakt

Bilaga 1

Direktiv till arbetsgrupp som ska förbereda ikraftträdande 2012-01-01 av regler vid jaktprov och fullbruksprov samt regler för erhållande av JCh och UCh

Arbetsgruppen arbetar på uppdrag av styrelsen och redovisar sitt uppdrag till styrelsen. Arbetsgruppen utser inom sig en sammankallande.

Bakgrund

Inledningsvis bör gruppen ha möjlighet att påverka dessa direktiv, varför såväl riktlinjer, mål, principer, arbetsmetod som följande frågor lämpligen diskuteras inom arbetsgruppen

Målen med jaktproven – uttolkning av SVKs jaktprovsregler 1§ och SVKs stadgar 1§; samma eller skilda mål i de olika klasserna?
Målen med championaten
Hur vi bäst kan uppnå dessa olika mål

Gruppen kan och bör ha fortlöpande kontakter med styrelsen. I den första rapporten till styrelsen 2007-02-01 (se nedan) redovisas arbetsgruppens överväganden i dessa principiella frågor, varefter styrelsen vid behov kan modifiera direktiven. Styrelsen kan även vid senare tillfällen vid behov ändra och göra tillägg i direktiven.

Riktlinjer, mål

De nya jaktprovs- och fullbruksprovsreglerna ska:

systematiskt beskriva idealprestationen, därutöver även ev diskvalificerande fel
präglas av systematik, enkelhet, tydlighet i sak och i språk
vid behov anpassas till överordnade regelverk (t ex lagar, JVs föreskrifter, FCI, SKK…)
vid behov närmas till regelverk i andra länder, inte minst moderlandets (särskilt beaktas relationen FBP-VGP)
ha förutsättningar att kunna godkännas av FCI
hellre minska än öka de administrativa kraven på SVK
vara principiellt avgränsade i förhållande till domaranvisningarna (dvs klara gränsdragningar av vad som hör till reglerna resp till anvisningarna bör identifieras)

De nya championatreglerna ska:

präglas av systematik, enkelhet, tydlighet i sak och i språk
hellre minska än öka de administrativa kraven på SVK (t ex bör hundens championatvärde bedömas av domarna, inte av administrativa regler)
även beakta tilläggskraven för svenskt championat på hund som redan är champion i annat land, i första hand annat nordiskt land

Principer för arbetet

Vid regelarbetet ska:

avelsaspekterna bevakas
SVKs jaktliga profil bevakas
etiska aspekter bevakas (t ex avseende utsatt vilt, släpvilt, prov under icke jakttid….)
kontinuiteten i avelsbedömningen bevaras, innebärande bl a principiell restriktivitet med ändringar*
allsidigheten bevakas
endast välgrundade ändringsförslag framläggas, i första hand grundade på kunskap som kan beläggas objektivt

* Här bör omnämnas att SVK har ambitionen att - som ett led i SKKs satning på forskning och utveckling - under de närmaste åren mer systematiskt utreda jaktprovsreglerna hittillsvarande utformning i relation till avelsaspekterna, inte minst målen i de rasspecifika avelsstrategierna (RAS). Då sådana analyser aldrig tidigare genomförts, kan ny kunskap på detta område förväntas.

Metoder för arbetet

Arbetsgruppen bör av tids- och kostnadsskäl arbeta huvudsakligen med hjälp av emailkommunikation och telefonkonferenser. Förslag, rapporter osv ska vara justerade.

Arbetet bör innefatta följande steg:

systematisk och kritisk granskning av SVKs nuvarande regelsystem
systematisk och kritisk granskning av regler i grannländer, i moderlandet och i FCI
orientering om (svenska) regelverk för prov som avser egenskaper som kan beröra vorstehrasernas användningsområden
inhämtande av avelssynpunkter (via AvelsK)
inhämtande av (tekniska) bedömarsynpunkter (via DomarK)
systematisk dokumentation av samtliga relevanta argument för och emot varje ändringsförslag
konsekvensanalys av samtliga ändringsförslag, inkl analys av ”betydelsen” av varje ändringsförslag (exvis: hur många hundar skulle beröras av ändringen….; ändringsförslag som bygger på enstaka händelser är sannolikt inte relevanta)
ur språklig synvinkel färdigformulerade ändringsförslag

Ekonomi

Kostnader som uppstår ersätts mot kvitto, t ex kostnad för telefonkonferens eller kostnad för inhämtande av andra länders regelverk etc.

Tidplan och förankring

arbetsgrupp utses 2006-07-04 och påbörjar sitt arbete sommaren 2006
delrapport till styrelsen 2007-02-01 (inför styrelsens februarimöte)
information till fullmäktigemötet 2007
delrapporter till styrelsen 2007-11-01 och 2008-11-01 (inför styrelsens resp. novembermöte)
presentation inför fullmäktigemöte 2009-05 (OBS! inte aktuellt med ”beslut”!)
slutrapport till styrelsen senast 2009-10-01 (argument för och emot + konsekvensanalyser + praktiska lösningar + färdiga formuleringar” redovisas strukturerat till styrelsen)
diskussion vid styrelsemöte 2009-
remiss till lokalavdelningar, avelsråd och domare, svar till styrelsen senast 2010-05-01 (argument för och emot efterfrågas)
slutdiskussion vid styrelsemöten 2010-07 och 2010-11
styrelsebeslut 2010-11
inlämnas till SKK 2010-12-01
fastslås av SKK 2011-07-01
ikraftträdande 2012-01-01

Arbetsgrupp

De följande önskvärda kompetensområdena kan givetvis med fördel inrymmas i en och samma person. Arbetsgruppen kan och bör vid behov adjungera specialkompetenser till ett eller flera möten.

historisk kunskap” (förankring; undvikande av tidigare misstag)
framåtsynthet”
kunskap om reglernas betydelse ur avelsaspekt
kunskap om bedömningsaspekter
kunskap om språklig formulering av regelverk

De personer som utsetts vid möte med SVKs styrelse 060704 är:

Nils Linde, SVK/Södra

Örjan Thorén, SVK/Mellansvenska

Erik Gustafsson, SVK/Västerbotten

-----

Anm: Punktlistorna ovan ska inte tolkas som en anvisning beträffande prioritering eller tidsordning.

Bilaga 3

REGELGRUPPENS FÖRSLAG TILL

Svenska Vorstehklubben, regler för jaktprov

Fastställda av Svenska Kennelklubben (SKK/Jhk) (2011-xx-xx) att gälla under tidsperioden (2012-01-01--2016-12-31).

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Sammanförandet av hundar till utställningar, prov och tävlingar ställer krav på såväl arrangör som ägare/förare av hund för att kunna upprätthålla ett gott skydd mot smittsamma sjukdomar och skador på människor, den egna hunden och andra djur. Det är också viktigt att resultatet av bedömningen inte påverkas av otillbörliga förhållanden.

Det åligger deltagare att handla eller uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisationer, att på prov, utställning eller tävling inte agera på sådant sätt att det påverkar andra hundars chanser till rättvis bedömning, samt att inte heller uttala sig nedsättande om andra hundar, funktionärer eller deltagare.

Samtliga hundar ska ställas till förfogande för de undersökningar och de provtagningar som kan föranledas av kontroll av doping eller annan otillbörlig påverkan. När veterinärintyg åberopas för en hund ska detta vara utfärdat på blankett F145 Sveriges Veterinärförbund. Arrangören har rätt att kopiera veterinärintyg.

Hund som under de senaste sex månaderna före utställning, prov eller tävling ägts av person som av SKKs Disciplinnämnd uteslutits eller ålagts förbud att anmäla, föra eller låta framföra hund vid utställning, prov eller tävling, får inte delta.

Resultat erhållna i officiell klass registreras hos SKK. Endast registrerad hund kan tilldelas championat.

FORCE MAJEURE

Om SVK på grund av omständighet som klubben inte kunnat råda över, såsom arbetskonflikt, myndighetsbeslut, naturkatastrof, eldsvåda, fel eller försening i leverans från leverantör eller liknande omständigheter, inte kan genomföra evenemang på det sätt som planerats, är klubben inte skyldig att återbetala erlagda avgifter som avser sådant evenemang. SVK har således rätt att hela eller del av den avgift som inbetalats för icke genomfört evenemang, till täckande av uppkomna kostnader SVKs beslut att behålla inbetald avgift kan överklagas till SKKs Centralstyrelse. På motsvarande sätt har SVK rätt att begära betalning av avgift för icke genomfört evenemang av den som inte redan erlagt avgiften.

SVK svarar inte för skador eller direkta eller indirekta kostnader som åsamkats på grund av icke genomfört evenemang. Inte heller svarar förtroendevald eller funktionär, som inom SVK fattat beslut om sådant evenemang, för skador eller direkta eller indirekta kostnader.

ÄNDAMÅL

§ 1

Provens ändamål är att under jaktmässiga former bedöma hundarnas jaktegenskaper till gagn för avel och viltvård samt att stimulera intresset för väldresserade hundar.

PROVENS ANORDNANDE

§ 2

Jaktprov kungörs genom SVK och anordnas av SVK eller dess lokalavdelningar. Prov ska till tid och plats vara godkänt av SVK och fastställt av SKK. Vid provet ska tjänstgöra domare som godkänts av SVK.Efter ansökan hos SVK kan lokalavdelning inom dessa regler anordna särskilt prov. Anvisningar för sådant prov utfärdar SVK.

§3

För provets riktiga genomförande och anordnande ansvarar den arrangerande avdelningen. Den arrangerande avdelningen utser domare, provledare och vid behov kommissarie. Provledaren ska vara medlem i SVK, vara väl insatt i reglerna och den praktiska tillämpningen av dessa, samt vara godkänd av SVK. Avdelningen kan vid behov begränsa antalet deltagare.

OACCEPTABELT BETEENDE

§4

Hund som under prov uppvisar ett oacceptabelt beteende genom att visa aggressivitet, göra utfall eller på annat sätt uppträda hotfullt mot människor och/eller andra hundar ska avvisas från provet. Tjänstgörande domare och funktionär (provledare, kommissarie m fl) är skyldig att på särskild blankett skriftligen till SKK rapportera då hund under prov visat oacceptabelt beteende enligt ovan. Det åligger den arrangerande avdelningen att tillse att blanketten finns tillgänglig vid provet.

RÄTT ATT DELTA OCH HINDER FÖR DELTAGANDE

§5

Rätt att delta

Rätt att delta har hund av SVKs raser tillhörig medlem i SVK eller i motsvarande utländsk vorstehklubb och förd av medlem i SVK eller i motsvarande utländsk vorstehklubb.

För rätt till deltagande gäller därutöver att:

svenskägd hund ska vid anmälningstidens utgång vara registrerad i SKK, dock kan svenskägd hund som är född före 2001-01-01 ha norskt registreringsnummer;
utlandsägd hund ska vara införd till Sverige i enlighet med svenska införselbestämmelser, och för utlandsägd hund ska kopia av registreringsbeviset medfölja anmälningsblanketten till provet;
för hund som ägs av flera personer ska samtliga delägare vara medlemmar i SVK;
hund ska vara identitetsmärkt i enlighet med gällande bestämmelser, d v s genom tatuering eller mikrochipmärkning;
hund ska vara vaccinerad enligt gällande bestämmelser;
fråga om kryptorkid hund ska detta anges enligt gällande bestämmelser, dock får kryptorkid hund inte delta i internationellt prov;
hanhund som kastrerats genom operativt ingrepp har rätt att delta efter styrkande genom intyg om att hunden efter 6 månaders ålder, men före operation, haft normalt utvecklade och belägna testiklar;
hunden ska även i övrigt uppfylla de krav som av SKK uppställts för deltagande i prov.

Kontroll kan förekomma av identitetsmärkning och av att gällande införsel- och vaccinationsbestämmelser följts.

Hinder för deltagande

hund som har smittsam sjukdom eller ohyra får inte delta, inte heller hund som under den senaste månaden före provet haft eller misstänks ha haft valpsjuka, parvovirusinfektion eller kennelhosta, eller som vistats tillsammans med hund som då hade någon av dessa sjukdomar;
hund får inte delta tidigare än 2 månader efter avslutad karantänsvistelse;
hund som vid tre tillfällen tilldelats 0 pris p g a att den visat aggressivitet eller tydligt lyktbeteende har inte rätt att delta;
hund får inte tillhöra tjänstgörande provledare eller de senaste sex månaderna ha ägts eller tränats av denne;
hund får inte tillhöra, eller de senaste sex månaderna ha ägts eller tränats av, tjänstgörande domare, domaraspirant eller domarelev om den ska starta i den klass där någon av dessa tjänstgör;
hund får inte tillhöra, eller de senaste sex månaderna ha ägts eller tränats av, familjemedlem till person som avses under punkterna 4) och 5);
hund får inte av veterinär p.g.a. skada eller sjukdom ha belagts med startförbud eller av domare eller provledare bedömts vara i uppenbart dålig kondition;
hund får inte vara skotträdd, eller aggressiv mot människor och/eller andra hundar;
tik får inte vara löpsk, undantag får dock göras av arrangören under förutsättning att den löpska tiken inte tillåts påverka andra deltagande hundar;
dräktig tik får inte delta fr o m30 dagar före valpning, beräknad från 63 dagar efter den första parningen, och får inte heller delta förrän 75 dagar efter valpning.
hund får inte vara dopad eller ha varit utsatt för annan otillbörlig påverkan

(se Nationellt dopingreglemente för hund).

Detaljerade regler återfinns på www.skk.se.

ANMÄLAN, ANMÄLNINGSAVGIFT OCH KATALOG

§ 6

Anmälan om deltagande ska ske på av SVK fastställt sätt. Fullständigt ifylld anmälan ska vara provets ledning tillhanda fastställt datum. Anmälningsavgift, vars storlek bestäms av arrangerande avdelning, ska vara inbetald senast den dag då anmälningstiden utgår. Anmälningsavgiften kan återbetalas om utlyst prov inställs eller vid bestyrkt hinder för hunds deltagande varöver anmälaren inte råder. Provarrangören ska upprätta katalog på det sätt som SVK fastställt.

HUNDÄGARENS ANSVAR

§ 7

Hundägare eller dennes ombud står under pågående prov under det ansvar som följer av lagen om tillsyn över hundar och katter.

Provdeltagare svarar för att hunden hålls på ett sådant sätt att den inte kan tillfoga sig själv eller andra skada. Förvaring i bil får under inga omständigheter ske under sådana förhållanden att hunden kan ta skada.

Arrangerande klubb fritar sig och sina funktionärer från allt ansvar för skada eller förlust som kan uppstå för hundägare i samband med prov. Detsamma gäller skada som förorsakats av hund under pågående prov om skadan inte varit en följd av uppenbart bristande arrangemang.

Aga av hund är förbjuden.

KLASSINDELNING

§ 8

För att få starta på jaktprov ska deltagande hund ha uppnått lägst 18 månaders ålder.

Motivering: UKL föreslås ersättas med unghundstestet, och en högre åldersgränsen kan antas styra mot högre deltagande i unghundstestet.

Konsekvenser: Enstaka hundar kommer att gå till pris i ÖKL/EKL något senare än med den lägre åldersgränsen.

Hundarna provas i följande klasser:

Motivering: Dagens UKL ersätts av unghundstest efter modifierad dansk modell.Dagens UKL lockar alltför få unghundar till start ( ca 20 % mot önskvärt >50 %). Bedömningen i UKL är inte heller i tillräcklig mån inriktad på hundarnas anlag, utan framgång i UKL förutsätter en hund som är tämligen färdig i derssyrhänseende. Unghundstestet, som kan och bör utföras innan hunden utsatts för nämnvärd dressyr, är helt inriktat på att kartlägga jaktanlagen, och resultaten från unghundstestet bör därför vara mer värdefulla ur avelsvägledningssynpunkt.

Konsekvenser: Ökat deltagande av unghundar bl a p.g.a. att unghundstestet är kravlöst vad beträffar dressyr och intressant även för icke tävlingsintresserade hundägare.

Öppen klass (ÖKL):

För hundar som uppnått lägst 18 månaders ålder och som vid prov enligt dessa regler tidigare erövrat högst ett 1:a pris ÖKL.

Motivering: Följdändring till ovanstående förslag.

Elitklass (EKL):

För hund som vid start på prov enligt dessa regler erövrat två 1:a pris ÖKL, alternativt ett 1:a pris ÖKL med lägst betyg 8 i fältarbete, samt för hundar som vid prov i utlandet erhållit pris som godkänts av SVK och SKK för start i EKL.

Hund får starta i EKL eftersöksgrenar utan krav på att dessförinnan ha erövrat pris i ÖKL.

STARTORDNING

§ 9

Startordningen för fältarbetet bestäms i varje klass genom lottning inför provledaren. Justering av startordningen får göras endast i de fall då samme förare anmält flera hundar och lottningens utfall omöjliggör för denne att föra dessa, eller då annars särskilda skäl föreligger. Domaren bestämmer hur länge hunden varje gång ska provas, hur ofta, och - bortsett från starten - mot vilken partner. Infinner sig inte förare på utsatt tid får denne, om möjlighet finns, starta sin hund på annan tid som provledaren eller domaren bestämmer.

BEDÖMNINGSGRUNDER OCH PROVENS GENOMFÖRANDE

§ 10

Proven ska i möjligaste mån likna jakt. Hundarna provas i delgrenarna fält-, vatten-, släpspårs- och apportarbete. Vatten- och släpspårsarbetet benämns med ett gemensamt namn eftersöksgrenarna. Proven kan för båda klasserna genomföras som odelat prov (alla delgrenar genomförs vid ett och samma provtillfälle) eller som delat prov (eftersöksgrenar respektive fältarbete med apport genomförs vid skilda tillfällen). Resultat i eftersöksgrenar vid delat prov får inte tillgodoräknas vid odelat prov. Resultat i eftersöksgrenar vid odelat prov får tillgodoräknas vid delat prov. Vid delat prov ska eftersöksgrenarna genomföras vid ett och samma provtillfälle.

Fältprov som genomförs under tiden 1/1-30/6 får sammanräknas endast med resultat från eftersöksgrenar som genomförts senast den 30/8 under samma kalenderår. Fältprov som genomförs under tiden 1/7-31/12 får sammanräknas endast med resultat från eftersöksgrenar som genomförts under samma kalenderår men före fältprovet. Det bästa resultatet i eftersöksgrenar under samma kalenderår får tillgodoräknas vid sammanräkning av totalpoängen.

Helhetsintrycket av hundens arbete ska vara avgörande vid betygssättningen och alltför stor vikt ska inte läggas vid tillfälligt begångna fel. Betyg sätts för varje provgren med ”ej godkänd” (eg) eller med betyg 4 - 10. Hund som under fältarbetet inte kommit för vilt ges omdömet “ej för vilt” (efv). För godkänd prestation erfordras lägst betyg 4 och hund som inte erhållit lägst betyg 4 i samtliga provgrenar kan inte tilldelas pris. Betyget multipliceras med för provgrenen gällande koefficient. Sålunda uträknade värden summeras för samtliga provgrenar i klassen och ger totalpoängen.

Jaktprovets samtliga klasser omfattar följande provgrenar med nedan angivna koefficienter.

	Koefficient	Max poäng
1. Fältarbete	10	100
2. Vattenarbete	5	50
3. Släpspårsarbete	3	30
4. Apportarbete	2	20
Summa poäng		200

För första pris erfordras 160 poäng, dock lägst betyg 7 i fältarbete. För andra pris erfordras 120 poäng, dock lägst betyg 5 i fältarbete. För tredje pris erfordras 80 poäng.

FÄLTARBETE OCH APPORTARBETE

§ 11

Hunden ska provas som stående hund vid prov på jaktbart småvilt som får jagas med hagelgevär, dock inte rådjur.

Motivering: Anpassning till jakt och stimulering av allsidighet.

Hundarna provas parvis. Då förhållandena inte medger parvis prövning, exempelvis i täckt terräng eller vid dimma, provas hundarna en och en.

Ingen annan teknisk utrustning än pingla, halsband och/eller täcke får användas. Utformningen av dessa ska godkännas av domaren.

För fältbetyg 4 ska hunden provas under minst 20 minuter, för fältbetyg 5 minst 30 minuter och för fältbetyg 7 och däröver minst 60 minuter. Så snart domaren bedömer att en hund inte kommer att kunna godkännas har domaren rätt att avbryta provet för hunden i fråga.

NOT: Följdändring

I ÖKL och EKL ska skott ha lossats i samband med stånd och resning eller flog för att hunden ska kunna godkännas. Vidare bör vilt vara fällt i samband med stånd och resning samt ska minst två viltarbeten ha förekommit för att betyg 8 eller högre ska kunna sättas på fältarbetet.

Hundens förmåga att under rådande förhållanden finna och behandla vilt liksom dess allmänna jaktegenskaper ska noga uppmärksammas.

Hunden ska i sitt sök och övriga arbete föras med utan onödiga kommandon eller visselsignaler och den ska villigt låta sig dirigeras. Söket och farten ska vara anpassade efter rådande vind- och terrängförhållanden. Marken ska avsökas väl. Inget vilt på vilket hunden provas bör förbigås inom avsökt terräng. Ihållande rotning medför sänkt betyg.

Vid bedömningen ska särskild vikt fästas vid att hunden självständigt funnit vilt och spontant fattat stånd, samt att hunden på förarens kommando efter domarens order, frimodigt avancerat och rest vilt. I samband härmed ska skott ha lossats och om möjligt vilt ha fällts. Löpande fågel ska hunden följa bestämt och villigt. Ovilja att resa vilt medför sänkt betyg.

Under avancen får föraren inte beröra hunden, och hunden ska efter förarens kommando självständigt resa viltet. Då hund fattat stånd, eller rusar efter vilt, ska partnern vara lös och får inte kopplas förrän på domarens tillsägelse.

Om hund som fattat stånd är skymd för domare och förare räknas det hunden till förtjänst om den rapporterar eller kan avlockas från stånd.

Vid prov på skogsfågel räknas det hunden till förtjänst om den står för löpa och inväntar föraren.

Hund bör sekundera partner som fattat stånd eller ska av föraren kunna förmås att respektera partnerns stånd. Hund får inte "stjäla stånd" eller gå förbi partner och stöta vilt.

I flog, skott och fall ska hunden förhålla sig lugn och får inte rusa vid nämnda tillfällen.

Hunden ska på förarens kommando säkert och snabbt apportera fällt vilt och bringa det till föraren. Spontan apportering av fallvilt under pågående prov räknas hunden till godo. Hundens förmåga att rätta apportgreppet efter villebrådets tyngd och art ska observeras. Hundens apportgrepp får inte vara sådant att det skadar viltet.

Fällt vilt ska apporteras om det är möjligt. Blir inte vilt fällt ska kastapport utföras om möjligt i nära anslutning till flog och skott. Hunden ska då vara lös och sitta ca 2 meter vid sidan av föraren. Viltets nedslagsplats ska i ÖKL och EKL vara skymd för hund och förare. Olydnad före apportkommando belastar fältbetyget.

Hund som envist förföljer oskadat vilt, eller ren och andra tamdjur, bör uteslutas. Bedömningen ska vara mildast i ÖKL och hårdast i EKL.

VATTENARBETE

§ 12

Hundens vattenpassion samt dess förmåga att arbeta och apportera i vatten ska provas. Vid startplatsen ska domaren meddela föraren provområdets gränser. Särskild tidsfrist för vattenarbetets utförande bör inte meddelas men domaren har rätt att avbryta provet. Hundar som ännu inte provats ska anvisas en bestämd uppehållsplats från vilken de inte kan iaktta pågående vattenarbete. Vid vattenarbetet ska användas för ändamålet lämplig fågel.

Hunden ska på förarens kommando raskt och villigt gå i vattnet. Hunden ska rätta apportgreppet efter villebrådets tyngd och art och bringa det till föraren. Apportgreppet får inte vara sådant att det skadar viltet.

Extra hjälp såsom ytterligare skott eller stenkastning får inte förekomma.

I ÖKL utförs vattenarbetet genom eftersök och apportering av en i vass eller annan döljande vegetation omedelbart efter skott utkastad fågel. Själva utkastet ska vara högt så att hunden har möjlighet att iaktta förloppet. Fågeln ska kastas ca 40-60 meter från stranden beroende på provplatsen och vattentemperaturen. Vattendjupet ska vara sådant att hunden måste simma minst halva denna sträcka.

Hunden ska sitta okopplad vid sidan av föraren och förhålla sig lugn i skott och kast. Hund som går i skott eller kast kan inte erhålla högsta betyg.

I EKL utförs vattenarbetet genom eftersök och apportering av en i vass eller annan döljande vegetation utlagd fågel. Denna läggs ut osynligt för hunden. Skott avlossas inte. Föraren ska anvisas fallplatsen. Söket får dirigeras av föraren från stranden med kommandon och handtecken. Fågeln ska ligga ca 40-60 meter från stranden beroende på provplatsen och vattentemperaturen. Vattendjupet ska vara sådant att hunden måste simma minst halva denna sträcka.

I såväl ÖKL som EKL gäller för övrigt följande: Lyckas inte hunden i sitt arbete i första försöket har föraren rätt att två gånger omstarta hunden från startplatsen. Lyckas den i sitt andra försök kan den högst erhålla betyg 8 och i sitt tredje försök högst betyg 6.

Motivering: Analogi med regler för släpspårsarbetet och anpassning till praxis. Konsekvenser: Inga.

SLÄPSPÅRSARBETE

§ 13

Hunden ska provas i sin förmåga att med ledning av spåret snabbt finna och apportera småvilt.

Provet ska i ÖKL ske på släpad fågel eller kanin. I EKL ska provet ske på släpad räv med en vikt av minst 5 kg och högst 7 kg. Släpobjektet ska vara kallt. Släpspåret ska läggas i bukter och om möjligt i medvind.

Motivering: Motivering: För meningsfull prövning av hundarna i spårmomentet måste det föreligga en tydlig skillnad i svårighetsgrad mellan ÖKL och EKL. Då själva spårningsarbetet inte skiljer sig åt klasserna emellan, är det endast med apportobjektets vikt och hanteringssvårighet denna nödvändiga skillnad kan åstadkommas. Räv, ett icke ätbart vilt som finns i överflöd i hela landet, är ur etisk, praktisk och jämförbarhetssynpunkt det lämpligaste apportviltet vid prov i EKL släpspår.

Spåret ska i båda klasserna vara ca 200 meter långt. Startplatsen ska markeras. Spårets sträckning markeras till ledning för domaren. Vid spårets slut läggs det släpade apportviltet.

Föraren får visa hunden startplatsen och spårriktningen samt avge kommando varpå hunden ska ta an spåret och metodiskt arbeta ut detsamma. Föraren får följa hunden i högst 5 meter och ska därefter återvända till startplatsen. Hunden ska utan anmaning apportera släpobjektet och snarast återvända.

Hundens förmåga att rätta apportgreppet efter villebrådets tyngd och art ska observeras. Hunden ska bringa viltet till föraren. Apportgreppet får inte vara sådant att det skadar viltet. Föraren ska under hundens arbete stå vid startplatsen.

Lyckas inte hunden i sitt arbete har föraren rätt att två gånger kalla in hunden och på nytt från startplatsen anvisa spåret. Lyckas hunden först i sitt andra försök ges högst betyg 8 och i sitt tredje försök högst betyg 6.

Hund som gräver ned släpdjur ska underkännas.

PROVS AVBRYTANDE

§ 14

Domaren ska avbryta provet för en hund om föraren inte är villig att släppa hunden i anvisad terräng eller i övrigt följa av domaren lämnade anvisningar. Då hund visat sig skotträdd eller aggressiv mot människor och/eller mot andra hundar, eller då den enligt domarens åsikt är i uppenbart dålig kondition, ska domaren likaledes avbryta provet för den aktuella hunden.

Domaren eller provledaren ska avbryta provet för en hund som agas. Provledaren ska rapportera sådan händelse till SVKs styrelse.

Prov ska även kunna avbrytas på hundförarens begäran.

DOMARENS ÅLIGGANDEN

§ 15

Domaren ska följa de föreskrifter och de anvisningar som lämnas av provledaren för uppdragets fullgörande. Domaren leder provgruppen och ska vid bedömningen ta hänsyn endast till egna iakttagelser.

Önskemål som framförs av hundförare bör i möjligaste mån tillgodoses under förutsättning att de inte strider mot provreglerna eller i övrigt är oskäliga. Eftersom det för prövning av apportering är mycket viktigt att få vilt fällt kan domare uppdra åt mer än en skytt att medverka. Provdeltagare kan få medverka som skytt endast efter domarens beslut.

PRISSÄTTNING, PROTOKOLL

§ 16

Domaren ska fastställa betyg och föra protokoll och inom av SVKs styrelse bestämd tid insända domarberättelserna. Domaren bör efter provets slut ge provdeltagarna såväl muntlig som skriftlig kritik även beträffande hundar som inte gått till pris. Provet ska redovisas till SVK och SKK enligt fastställd rutin.

PROTEST

§ 17

Domslut kan ändras om fel av teknisk art begåtts eller om hunden inte haft rätt att delta enligt gällande bestämmelser. Deltagare kan dock inte inlämna protest mot domarens bedömning och fria skön.

Frågan om ändring av domslut prövas efter protest från provdeltagare vars rätt berörs av det klandrade domslutet, efter anmälan från provledaren eller från den domare som fattat domslutet, eller efter beslut av SVKs styrelse eller av SKK att av annan anledning ta upp frågan om ändring av visst domslut.

Protest mot domslut ska vara skriftlig. Den ska inlämnas till provledaren den dag som det klandrade domslutet meddelades och innan provet avslutats, samt vara åtföljd av protestavgift motsvarande dubbel anmälningsavgift.

Om protest inlämnas av någon som inte är berättigad till detta eller om protesten inte åtföljs av fastställd protestavgift, ska protesten omedelbart avvisas. Sådant beslut fattas av provledaren, medan behörig protest behandlas av berörd lokalavdelnings styrelse.

Godkänns protesten återbetalas protestavgiften och bereds hunden möjlighet till omprov, eller kan hundens betyg eller pris i resultatlistan ändras. Skriftligt beslut lämnas till den som protesterat. Om ett godkännande av protesten medför att hundens betyg eller pris utgår ur resultatlistan återbetalas förutom protestavgiften även anmälningsavgiften.

Den provdeltagare som berörs av lokalavdelnings styrelses beslut rörande protest kan överklaga till SVKs styrelse. Överklagandet ska ske skriftligt och ska ha inkommit till SVKs styrelse senast två veckor efter det att lokalavdelningens styrelse meddelat sitt beslut.

Ändring i resultatlista kan ske inom två år från provtillfället.

Bilaga 4

Regler för unghundstest (obetydligt modifierade i förhållande till regelverk inom Dansk Ruhår Klub)

Testet är en bedömning av unghundens medfödda och naturliga anlag. Hunden testas i disciplinerna fältarbete, vattenarbete och spårvilja. Dessutom testas unghundens psyke.

Syftet med estet är att bedöma hundens anlag för allsidigt jaklig användning och att ge information för urval av avelshundar. Bedömningen ingår i värderingen av såväl hundens egen som dess släktingars avelsvärde.

De unghundar som testas förväntas ha fått sina anlag stimulerade genom träning på fält, i vatten och eventuellt i skog, men det ställs inga krav på att hunden ska ha genomgått lydnadsdressyr; hundens lydnad eller brist på lydnad påverkar inte bedömningen.

Det bör understrykas att testet inte är en tävling, utan uteslutande en test av hundens anlag.

Avelsmål

Det avelsmål som testet syftar till är att bibehålla vorstehhunden som en allsidig jakthund, som kan användas till många jaktformer under alla årstider. Vikt läggs på hundens arbete före och efter skottet, dvs hunden ska kunna bringa vilt för bössan och den ska kunna bringa både det skjutna – och särskilt det påskjutna – viltet till jägaren. Hunden ska kunna användas på fält, i skog och i vatten.

Testuppläggning mm

Hundar i åldern 8-18 månader kan delta i testet. (Krav på vaccination mm) Löpsk tik kan delta efter avtal med den lokalt ansvarige för testet.

Unghundstestet hålls på marker där hundens arbete kan bedömas och värderas. Det är av avgörande betydelse att det finns tillräcklig markareal med god förekomst av vilt. Eftersom bedömningen ska göras grundligt får det inte vara fler än sex hundar i varje grupp.

För att säkerställa att alla hundar ska kunna testas inom aktuella åldersgränser ska det hållas ett antal delade test i fält/spårarbete respektive vattenarbete. Detta betyder att en del hundar måste delta i två delade tester för att få en komplett bedömning. På hösten hålls ett antal odelade test där hundarna bedöms i samtliga discipliner samma dag.

Såväl delade (fält- och spårarbete vid ett tillfälle, vattenarbete vid ett annat) som odelade test (samtliga discipliner samma dag) genomförs under augusti-oktober.

Det är tillåtet att starta i flera delade test i samma discipliner, liksom det är tillåtet att starta på flera odelade test eller på delat och odelat test i kombination. Hundar som inte tidigare startat på test har företräde före hund som startat tidigare.

Den lokalt testansvarige är ytterst ansvarig för testet. Eventuella klagomål som inte omedelbart kan avgöras av den lokalt testansvarige, hänskjuts av denne till SVKs huvudstyrelse.

Bedömning

Varje grupp bedöms av två jämställda domare i samråd. Vid odelade test bedömer de två fältdomarna gruppen i samtliga discipliner (fält, spår- och vattenarbete). Spårarbetena (blodspår och kaninsläp) kan dock bedömas av en viltspårdomare.

Poängsystem

Varje egenskap i unghundstestet har åsatts en koefficient (1 – 4) som uttrycker varje delmoments relativa värde, och respektive koefficient multipliceras med uppnått betyg, som definieras enligt följande.

Observera att hänsyn ska tas till hundens ålder!

Betyg 5 Betydligt över förväntad prestation mht hundens ålder

Betyg 4 Över förväntad prestation mht hundens ålder

Betyg 3 Förväntad prestation mht hundens ålder

Betyg 2 Under förväntad prestation mht hundens ålder

Betyg 1 Betydligt under förväntad prestation mht hundens ålder

Betyg - Ej testad egenskap

Betyg 3 ges för det arbete som en hund i aktuell ålder kan förväntas prestera. Den hund som uppnår betyg 3 i samtliga delmoment har anlag för att bli en bra allround-hund. Domarna lämnar betyget tillsammans med en kort motivering efter varje delmoment.

(Regler för registrering av resultatet.)

Fältarbete

En hund med goda anlag är en hund som självständigt går på jakt med sin förare och som självmant lägger upp ett gott sök och håller kontakt.

Stor vikt läggs vid energi och jaktlust eftersom dessa egenskaper är en förutsättning för att hunden ska kunna arbeta bra även långa och ansträngande jaktdagar. Söket ska vara anpassat i vidd och hunden ska söka energiskt och uthålligt. Söket ska dessutom vara anpassat till terräng och vegetation på så sätt att hunden hela tiden utnyttjar vinden, samtidigt som kontakten med föraren bibehålls. Stilen tillmäts viss betydelse. Det krävs en god viltfinnarförmåga, säkert stånd och precis resning. Det är också av stor betydelse att hunden är lättförd.

Hunden testas huvudsakligen i singelsläpp, och ska allid provas i ett sammanhängande singelsläpp under minst 15 minuter. Dessutom ska hunden testas i parsök under högst 5 minuter, så att temperament och självständighet kan bedömas.

Man ska eftersträva att testa hundarna i olika terrängtyper.

Energi och jaktlust

Goda anlag visar sig snarare genom målmedvetet och koncentrerat arbete än genom stormande fart. Farten ska anpassas till de yttre förhållandena. God jaktlust visas genom att hunden hela tiden arbetar för att finna vilt, även när den är trött.

Viltfinnarförmåga

Viltfinnarförmågan ska bedömas med avseende både på fågelvilt och hårvilt. En hund med goda anlag finner vilt ofta och säkert. För att någorlunda säkert kunna bedöma anlagen bör hundarna få flera – helst många – chanser att finna vilt.

En hund som brukar sin näsa mycket, och som litar på den, har ofta god näsa. Tillfälliga fel och stötar inträffar för alla hundar, även för dem med goda anlag. Tillfälliga fel utgör därför inte någon säker bedömningsgrund. Övertygande goda anlag har man när en hund upprepade gånger funnit vilt.

Sökupplägg

Domaren ska vara medveten om att ändamålet med söket är att finna vilt. Man kan inte förvänta sig ett perfekt tillrättalagt sök av en mycket ung hund. Anlagen bedöms utifrån hur en hund utnyttjar vind och terräng, och om sökets storlek anpassas till den terräng som ska avsökas. På mycket stora och öppna marker ska söket vara stort – eventuellt mycket stort – medan det på mindre marker eller i svåröverskådlig terräng kan vara mindre. En hund som anpassar söket efter terrängen visar goda anlag och god jaktförståelse.

För att på bästa sätt kunna bedöma hundens arbete ska den så långt möjligt söka av marken utan förarens inblandning.

Om en hund förföljer hårvilt eller fågel ska detta i sig inte påverka bedömningen av söket.

Söket ska vara revierande, d v s täcka marken framför föraren. En hund som ofta söker bakom föraren visar anlag sämre än de förväntade. Normalt kan det förväntas att en hund med goda anlag vänder korrekt upp mot vinden. Om en hund tillfälligtvis kovänder - när detta exempelvis leder till snabb kontakt med föraren - ska detta inte bedömas negativt. Upprepade kovändningar på den ena sidan är dock inte effektiva och bör normalt påverka bedömningen negativt.

Alla hundar ska visa sitt sök i motvind. Därutöver kan domaren önska att se sidvindsök, eller eventuellt även medvindssök, för att kunna bedöma hundar med speciellt goda anlag. Under dagar utan vind eller med mycket svag vind blir bedömningen mycket vansklig. Även goda hundar visar under sådana vindförhållanden ofta tendens till rotning.

En hund ska ges möjlighet att utreda löpor och spår utan förarens ingripande.

Stil

Med stil avses effektiva rörelser, dvs flytande och friktionsfri aktion. Huvudet ska normalt föras högt, men det ska inte påverka bedömningen av stil negativt om hunden sänker huvudet då detta är ändamålsenligt för att få vittring.

Stånd

Anlag för stånd visas genom att hunden blir försiktig när den känner vittring och styvnar när den kommer i kontakt med tryckande vilt. Verkligt goda anlag visar den hund som målmedvetet följer upp löpande vilt, tills detta trycker. Hund som självmant löser fattat stånd därför att viltet flyttat sig, och som sedan arbetar målmedvetet för att fatta stånd igen, har goda anlag. Dåliga anlag visar den hund som trots flera chanser inte tar stånd, utan istället utan dröjsmål kör upp viltet. Hundar som är mycket följsamma, och som ofta fattar stånd utan att vilt påvisas, visar dåliga anlag. Hund som fattar kort stånd och sedan reser viltet utan kommando visar brist i dressyren, men inte nödvändigtvis dåliga anlag.

Varje stånd för vilt ingår i bedömningen, dvs stånd för hönsfåglar, snäppor, beckasiner, hårvilt etc.

Resning

Målet med resningen är att få viltet på vingar/fötter på sådant sätt att föraren får bästa möjliga skottchans. Den goda resningen sker snabbt, villigt och precist. En god hund rör sig mot viltet – avancerar – på förarens första kommando, och går framåt till dess viltet flyr. Resningen sker inte fortare än att hunden förmår bibehålla kontakten med viltet. Om hunden vid resningsordern befinner sig långt från viltet – eller om viltet löpt iväg – sker den ideala resningen i ett tempo som gör det möjligt för föraren att följa med.

Utpräglad tröghet i resningen visar på dåliga anlag. En hund som reser mycket hårt och som försöker ta viltet i resningen, är god men inte idealisk. Dock kan situationen vara sådan att en hård resning är den ideala, t ex om viltet trycker i en rishög, eller om viltet börjat löpa undan. En hund som reser före kommando visar inte dåliga anlag för resning, men är bara inte färdigdresserad.

Domaren ska vara uppmärksam på om hunden vet var viltet är när den får order att resa. En hund som mist kontakten med viltet visar ofta ovilja mot att gå fram, en ovilja som den kanske inte visar när den har kontakt med viltet.

Det är domarens uppgift att få ståndet avvecklat så snart som möjligt. Situationen behöver inte vara jaktbar för att bedömas.

Lättfördhet/samarbete

Lättfördhet är det naturliga anlaget för samarbete med föraren. Detta ska inte förväxlas med lydnad, som är ett resultat av dressyr. Lättfördhet visar sig tydligast genom att hunden själv håller kontakt med föraren när den söker, och följer föraren utan kommando när denne byter riktning. En hund som under längre tid mister kontakten med föraren utan att vara i kontakt med vilt, visar dåliga anlag. En hund som jagar hårvilt och därvid mister kontakten med föraren, visar god jaktlust men inte nödvändigtvis lättfördhet. Om hunden omgående tar kontakt med föraren när den jagat hårvilt klart, kan den mycket väl ha goda anlag för lättfördhet. Om den däremot jagar vidare på egen hand för att finna nytt vilt, visar den dåliga anlag.

Anlag för lättfördhet bedöms säkrast genom att föraren får order att under en period inte kontakta hunden med visselsignaler, rop eller tecken. Under denna period ska föraren minst en gång ändra huvudriktning i terrängen.

Hund som visar mycket ringa jaktlust eller som är betryckt och ovillig att söka ut från föraren, har inte nödvändigtvis goda anlag för lättfördhet. Lättfördhet är i denna situation mycket vansklig att bedöma.

Vattenarbete

En god hund för arbete i vatten är en hund med stor vattenpassion som arbetar målmedvetet och med stor energi, visar samarbetsvilja och – när så krävs – kan arbeta med stor självständighet. De är viktigt att testet läggs upp så att det är möjligt för domaren att identifiera hundar med sådana goda anlag. Är uppgiften alltför lätt kan även en hund med medelgoda anlag lösa den perfekt, och det är därmed inte möjligt att särskilja hundar med goda anlag från hundar med sämre anlag.

Krav på provområdet

Den vattensamling som används till testet ska innehålla såväl öppet som vatten som vassområden. Vattendjupet ska vara sådant att hunden kan simma under huvuddelen av provtiden, även när den arbetar i vassbevuxna delar av provområdet. Det är inte tillräckligt att hunden endast tillfälligt behöver simma. Mellan startplatsen och vassen ska det vara öppet vatten. Avståndet från startplatsen till vassen skall vara minst 20 m och högst 40 m. Vassen ska helst ha en betydande yta och får varken vara för smal eller för kort. Vassen ska vara så tätvuxen att det bara av och till är möjligt att se hunden när den arbetar i den. Vass av denna karaktär är ofta tillhåll för änder och vadarfåglar, och det är önskvärt att det finns åtminstone vittring efter sådana fåglar i vassen när provet avhålls. Vassen ska med andra ord ha en karaktär som gör söket intressant för hunden, samtidigt som den har en tillräcklig yta för att en mycket talangfull och självständig hund ska kunna genomsöka hela området inom normal provtid.

Omedelbart innan hunden ska testas släpas en död and i vassen 100-120 meter, och anden läggs i slutet av spåret. Det krävs inte att hunden apporterar anden.

För att säkerställa ett enhetligt bedömningsunderlag bör vattensamlingar som använts till träning inte användas till testet. Vattensamlingen som används för testet ska vara godkänt av testledaren.

Självständighet/energi

Hunden ska simma självständigt eller dirigeras över öppet vatten. Hunden ska avsöka vegetationen målmedvetet med så lite stöd från föraren som möjligt. Föraren ska självfallet stödja sin hund så mycket som nödvändigt, men ju mindre stöd hunden behöver, desto bättre anlag. Söket i vassen ska pågå så länge att domaren kan bedöma anlagen.

Simförmåga

Hunden ska simma med kraftfull aktion och glida genom vattnet. Goda simegenskaper visar sig när hunden ligger högt i vattnet med både framkropp och bakkropp och använder framben och bakben lika mycket.

Samarbetsvilja

Goda anlag visas av att hunden efter kommando villigt går i vattnet och simmar över öppet vatten in i den vass som skall avsökas, och därefter målmedvetet avsöker vassen. En hund som då och då söker ögonkontakt med föraren, och som efter ett diskret tecken eller en diskret signal fortsätter att arbeta, visar goda anlag. När hunden har sökt under tilläckligt lång tid ger domaren föraren order att kalla in hunden, som då ska snabbt avbryta söket och komma in till föraren. Om hunden vid inkallningen arbetar i tät kontakt med vilt kan det dock inte förväntas att den unga hunden avbryter detta arbete omedelbart. En hund som inte är i kontakt med vilt och som trots detta inte kommer in mycket snabbt när föraren kallar, visar dåliga anlag för samarbete.

Spårarbete

Med hänsyn till den stora vikt som läggs vid arbetet efter skottet, är det viktigt att hunden visar spårvilja. Spårviljan är den egenskap som säkerställer att hunden följer spåret av såväl påskjutet fågelvilt som hårvilt så långt och länge som behövs som det behövs.

Goda anlag visar sig genom att hunden följer spåret lugnt och säkert. Hundens förmåga och vilja att klara vanskliga situationer – t ex spår genom hinder, skiftande terrängtyper eller arbete under besvärliga vittringsförhållanden – ger dock ett säkrare underlag för bedömningen än spårets längd i sig. I situationer där hunden mister spårkontakten, ska domaren iaktta om den målmedvetet arbetar på att åter finna spåret. Alla hundar kan mista kontakten med ett spår, men de goda anlagen visar sig genom hundens vilja och förmåga att reda ut tappten.

Spårviljan bedöms dels på ett spår utlagt med nötblod, dels på ett kaninsläp.

Blodspår

spåret ska vara 300m långt och 2-5 timmar gammalt. Spåret ska läggas på öppen mark (inte i skog) och i U-form med två 90-graders vinklar. Man ska använda 2,5 dl nötblod för varje spår. Det ska vara minst 50 m mellan utlagda spår. Vid spårslutet ska läggas en klöv, ett skinn eller ett djur. Hunden ska föras i lina.

Kaninsläp

Släpspåret ska vara 300 m långt, lagt i U-form med två 90-graders vinklar i överskådlig terräng och gå genom buskage två gånger. Spårstarten ska ske i medvind eller sidvind. Den släpade kaninen läggs i spårslutet. Det ska vara minst 50m mellan de olika spåren. Hunden ska släppas lös och ska självständigt klara uppgiften. Det krävs inte att hunden apporterar kaninen.

Psyke

Utan ett gott psyke kan en hund inte bli en välfungerande jakthund. Bedömningen av en ung hunds psyke är en helhetsbedömning som utgår från domarnas iakttagelser under en hel provdag. Följande moment ingår i bedömningen:

Hundens reaktion vid skott; Hunden sänds ensam på sök och domaren lossar skott med pistol.

Hundens reaktion på andra hundar. Överdriven skygghet eller aggressivitet är naturligtvis oönskad.

Hundens reaktion när domaren tar kontakt med den; Aggressivitet eller överdriven ängslighet är naturligtvis oönskad.

Överdriven iver, oro, utpräglad pipighet och omotiverad skallgivning genom hela provet är oönskat.

En domare ska som ett led i att skapa sig ett helhetsintryck av hundens psyke minst en gång under dagen ta kontakt med hunden medan denna förs i koppel, och ska därvid kontrollera hundens bett och en hanhunds testiklar, allt för att säkrare kunna bedöma temperamentet.

Sammanställning av resultat från unghundstest

Hundens namn:

Hundens registreringsnummer:

Hundens födelsedatum:

Förare:

Ägare:

Testdatum:

Plats:

%u25A1 Odelat test %u25A1 Delat test (fält + spår) %u25A1 Delat test (vatten)

FÄLTARBETE	Betyg	Koefficient	Totalpoäng
Energi/jaktlust		4
Viltfinnarförmåga		4
Sökupplägg		3
Stil		1
Stånd		2
Resning		2
Lättfördhet/ samarbete		4
TOTALT

VATTENARBETE	Betyg	Koefficient	Totalpoäng
Självständighet		4
Simförmåga		2
Samarbetsvilja		4
TOTALT

SPÅRARBETE	Betyg	Koefficient	Totalpoäng
Blodspår		4
Kaninsläp		4
TOTALT

PSYKE	JA	NEJ
Skotträdd
Nervös
Aggressiv mot andra hundar
Aggressiv mot människor
Orolig

ANMÄRKNINGAR

Bilaga 5.

REGELGRUPPENS FÖRSLAG TILL

Kraven på den goda jakthunden

Sök och viltarbete

Utpräglad viltfinnarförmåga. Målmedvetet, uthålligt sök i god förarkontakt, i vidd tempo och sökbeteende i övrigt anpassat till rådande terräng- sikt- vind- och vittringsförhållanden, så att jaktterrängen blir väl avsökt. Fast stånd med distinkt och precis påvisning av fågel. På order

behärskad men tveklös och jaktligt effektiv resning av fågel. Lugn i uppflog, skott och fall.

Vattenarbete

På order tveklös men behärskad igång, effektiv simning, uthållig, vid behov lätt dirigerbar.

Spårarbete

Behärskat, målmedvetet, flytande spårarbete i god vittringskontakt. Snabb återgång.

Apportarbete

Medvetet, koncentrerat apportsök, tveklöst mjukt men fast grepp, snabb inleverering med villig och säker avlämning i förarens hand.

Bilaga 6.

REGELGRUPPENS

Jämförelse av provregler i Sverige, Danmark, Finland, Norge.

Underlag: Resp. Vorstehklubbs regelverk.

Provens ändamål:

I samtliga regelverk anges, tämligen likartat uttryckt, att proven under jaktmässiga former skall värdera hundarnas jaktliga egenskaper till ledning för avelsarbetet samt att stimulera intresset för väldresserade jakthundar e t c.

Klassindelning:

Likartad klassindelning; unghundsklass upp till 22 – 24 månaders ålder. Lägsta ålder 10 månader i Sverige o Danmark, ingen nedre åldersgräns i Finland o Norge. Ökl eller motsvarande för hundar som inte får starta i Ukl. Alla länderna har därutöver motsvarig-heten till vår Elitklass, kallad Vinnarklass(Vkl). Danmark har dessutom även en Brugsklasse(Bkl) för hundar oavsett ålder som har tre 1:a pris i Ökl. Efter tre 1.a pris i Bkl får en hund inte starta mer i den klassen (lika i Ökl).

Bedömningsprinciper och regler vid fältarbete:

Sverige: Kvalitetsbedömning i alla klasser. Helhetsintrycket av hundens arbete skall vara avgörande vid prissättningen. Hundarna provas parvis, utom vid skogsprov.

Danmark: Kvalitetsbedömning på helhetsintryck med 1:a, 2:a och 3:e premie el ”ingen premie”. I Vkl tillämpas konkurrensbedömning. Enligt regeltexten stor tolerans för bristande lydnad i UKL. ”Stil” inklusive huvudföring anses ha en viss betydelse. Stånd för annat vilt än det provet gäller ses positivt.

Finland: Kvalitetsbedömning i alla klasser. Fältarbetet bedöms uppdelat i två moment – sök och viltarbete. Betyg sätts efter en 5-gradig skala. Betygen koefficientvägs och summeras till ett totalbetyg. Hundarna provas i enkelsläpp. För Ökl & Vkl kan parsläpp tillämpas i öppen mark. Särskild skytt medverkar, men i Vkl föraren skjuter fört vid det första viltarbetet. För att söket skall kunna betecknas som ”bra” eller ”utomordentligt” skall det leda till finnande av vilt samt till stånd för viltet. Hundens huvudföring påverkar inte bedömningen av söket.

( Notabelt: Söket bedöms utifrån hur det utförs och sökets resultat. Definitionen på önskvärt sök: ”Sökets vidd och fortskridande samt samarbetet är lämpligt när föraren utan att vänta på hunden eller utan brådska kan gå framåt på sökområdet i den riktning han/hon väljer och hunden anpassar söket efter föraren”!)

Övrigt: Stånd för hare räknas som viltarbete. Drev – helst med skall - på hare är +, liksom visad rovdjursskärpa.

Norge: Kvalitetsbedömning i Ukl o Akl, konkurrensbedömning i Vkl. I Ukl o Akl 1.a, 2:a o 3:e pris, samt 0 pris. Höga krav på lydnad även i UKL. Betoning av fart och intensitet. Inget krav på apportering i Ukl, viket däremot krävs för 1:a pris i Akl samt i Vkl och vid skogsprov. Hundarna provas parvis, utom vid skogsprov.

Spår- och vattenarbete, apport

Snarlika regler. I Norge sker apportprovet på utlagd fågel. 1 fågel i UKL, 2 i AKL. Spåret vid de finska proven är ca 350 m.

Bilaga 7.

Egenskapsbeskrivning, ändringar, tillägg

Avance/resning

5 Mycket kraftig avance, hård resning

4 Villig, anpassad och precis resning direkt på order

3 Villig avance, ej helt precis resning , eller försiktig avance med precis resning

2 Ovillig avance eller försiktig avance med mindre god precicering

1 Ingen avance trots upprepade kommandon

0 Ingen registrering

Viltfinnarförmåga (Förmågan att finna och med stånd påvisa vilt)

5 Utmärk: Inga stötar eller tomstånd. Flera korrekt påvisade vilt

4 Mycket god. Enstaka stöt/tomstånd.Några korrekt påvisade vilt

3 God. Fler korrekt påvisade vilt än stötar/tomstånd

2 Mindre god. Fler stötar/tomstånd än korrekt påvisade vilt

1 Inget korrekt påvisat vilt, men stöt/tomstånd

0 Ingen registrering

Poängsättningen ske dels utifrån domarens allmänna uppfattning om varje hunds viltfinnarförmåga, dels med ledning av stöt/tomståndsfrekvens.

Bilaga 8.

Anlagsprov som verktyg i avelsarbetet (artikel publicerad i SV 4/2009)

Per Arvelius, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet

Hundars beteendeegenskaper är viktiga

Det finns många faktorer som avgör om en hund är lämplig för ett visst ändamål eller inte. Det kan handla om allt från kroppsstorlek och pälskvalitet till motståndskraft mot olika sjukdomar. En viktig faktor för en hunds förutsättningar att bli duktig på en viss uppgift är dess beteendeegenskaper. För en vorsteh kanske det är viktigt hur den agerar i avance eller vilken samarbetsvilja den har, för en vallhund har det betydelse hur nära djuren den föredrar att jobba och för en drever hur väl skallet hörs på avstånd.

Vi vet att en hunds beteendeegenskaper åtminstone delvis är ärftligt betingade. Hur en uppfödare gör när han eller hon väljer avelsdjur med avseende på beteendeegenskaper är därför av stor betydelse för hur avkommorna ska fungera i arbete.

Hur väljer man ”rätt” avelsdjur?

Hur gör då en uppfödare som avlar för beteendeegenskaper? På den frågan finns såklart lika många svar som uppfödare. Men många gånger är det nog i första hand två informationskällor som används. Dels uppfödarens egen kunskap och intuition, dels olika provresultat. I vissa raser är det även vanligt att använda någon form av anlagsprov för att bedöma hundars värde som avelsdjur.

En duktig uppfödare har träffat åtskilliga potentiella avelsdjur och deras eventuella tidigare avkommor, och därigenom bildat sig en uppfattning om deras potential. Från vänner och kollegor har kunskap inhämtats om ytterligare hundar. Ihop med sin egen uppfattning om hur till exempel en riktigt bra vorsteh ska vara beslutar uppfödaren sedan vilka hundar som ska användas i avel. Självfallet är detta en väldigt förenklad beskrivning av processen. Det som är poängen är dock att uppfödaren använder mycket av sin intuition i sitt val snarare än objektiva fakta. Och detta fungerar många gånger väldigt bra! Men tveklöst finns mycket att vinna på att även använda en mer objektiv och systematiskt genomförd avelsvärdering för beteendeegenskaper.

Men traditionella prov då? Är inte till exempel jaktproven en form av objektiv och systematisk mätning av beteendeegenskaper? Jo delvis är det så. Mycket av dagens provverksamhet med hund har ju tillkommit för att fungera som ett verktyg för avelsvärdering, och för avelsändamål är förtjänsterna med provverksamheten flera. Kopplingen till den verkliga arbetsuppgiften är oftast tydlig och tävlingsmomentet gör att många lockas till proven vilket är något bra; ju fler hundar som provas, desto bättre. Men det finns även en rad problem. Exempelvis har förarens skicklighet ofta stor betydelse för hundens prestation. Och när vi vill bedöma en hunds avelsvärde är det ju inte förarens kunskap och erfarenhet vi vill mäta utan hur hunden är ”i sig själv”. Det är heller inte ovanligt att de traditionella proven utvecklats så pass mycket till rena tävlingar att det ursprungliga syftet tappats bort. Detta kan medföra att man inte längre premierar de bästa bruksdjuren.

Under de senaste decennierna har det inom många hundklubbar blivit allt större intresse för olika former av egenskapsbedömningar, reaktionsbeskrivningar, anlagsprov eller mentaltester (kärt barn har många namn!). De olika provformerna kan se väldigt olika ut och givetvis skiljer det sig mellan dem vilken typ av beteendeegenskaper man vill mäta. Gemensamt är dock syftet, att skapa och använda ett instrument som kan tjäna som komplement till andra informationskällor för uppfödaren då han eller hon väljer avelsdjur. Man försöker mäta egenskaper hos hundarna som man bedömt som viktiga och som går i arv. Vilka egenskaper som är viktiga beror på vilken typ av hundar det handlar om.

Anlagsprov – ett bra komplement!

Vad är det då mer konkret som anlagsproven kan tillföra avelsarbetet? Det finns ganska många exempel, varav ett skulle kunna vara att vi relativt tidigt i en hunds liv kan få en uppfattning om potentialen som avelsdjur. I och med att ett bra konstruerat anlagsprov mäter ärftliga egenskaper så får vi dels information om vad hunden själv kan förväntas nedärva till framtida avkommor om den skulle användas i avel. Dels – och kanske ännu viktigare - ger avkommors resultat vid anlagsprov tidig och viktig information om föräldradjurens avelsvärden.

Ett annat exempel kan vara att fler hundar blir tillgängliga för avel. Med det menar jag att inte ens den mest ambitiösa uppfödare kan ha förstahandsinformation om lika många hundar som man kan prova i anlagsprov. Och det är ju bara de hundar man känner till något om man har att välja bland när man letar avelsdjur. Det finns såklart också hundar som egentligen är bra rent genetiskt och som därför skulle kunna vara tänkbara avelsdjur, men som på grund av att de hamnat hos oskickliga eller ointresserade förare inte provar/tävlar alls, eller provar/tävlar men med dåligt resultat. Med ett bra anlagsprov kan ett antal sådana hundar fångas upp.

Ett anlagsprov som utgår från systematiska och objektiva mätningar som genomförs på ett klokt sätt gör dessutom att resultaten lämpar sig för olika statistiska analyser. Exempelvis kan man väga samman flera släktingars resultat och därigenom få en betydligt säkrare bild av vad varje släkting för sig kan förväntas nedärva.

Till sist, men absolut inte minst, så skapas bra möjligheter att ge valpköpare objektiv och lättillgänglig information om föräldradjurens beteendeegenskaper. Detta medför dels att valpköparna enklare kan skaffa sig överblick, dels att risken minskar för att missförstånd ska uppstå mellan valpköpare och uppfödare.

Om arvbarhet

Antalet raser för vilka klubbarna försöker utveckla någon form av anlagsprov ökar. Skillnaderna är stora mellan de olika anlagsproven i fråga om hur de utförs, hur gamla hundarna är vid provtillfället, hur omfattande utbildning domarna har, hur många hundar som prövas årligen och så vidare. Självklart finns också stor variation i hur ”bra” olika anlagsprov är. För vissa är till exempel arvbarheterna mycket höga för de mätningar som görs av olika egenskaper, medan andra lyckas betydligt sämre i detta avseende.

Just arvbarhet är ett centralt begrepp när det handlar om mätningar av beteendeegenskaper för avelsändamål. För att undvika förvirring bör det nämnas att arvbarhet ibland benämns heritabilitet eller ärftlighetsgrad, men det är samma sak som avses.

Beteendeegenskaper är polygena vilket betyder att de styrs av många gener tillsammans med så kallade miljöfaktorer. Detta innebär att det genetiska arvet bara står för en viss andel av hur en beteendeegenskap manifesteras hos en hund, resten beror på miljöfaktorer som kan vara allt från förhållandena i valplådan och utfodring till dagsform till ägare och så vidare. Arvbarheten beskriver hur bra vi lyckas fånga den genetiskt betingade delen av en så kallad polygen egenskap när vi mäter den. Arvbarheten kan vara mellan 0 och 100 procent, och ju högre den är desto bättre är förutsättningarna att man genom avel ska lyckas förändra en egenskap i önskvärd riktning. Definitionsmässigt är arvbarheten ett mått på hur stor del av skillnaden mellan vad som uppmätts hos de tilltänkta avelsdjuren och medelvärdet för alla testade hundar som i genomsnitt kan förväntas återkomma hos avkomman.

Arvbarhetsbegreppet är inte jätteenkelt att sätta sig in i för den som inte kommit i kontakt med det tidigare. Men det är inte heller viktigt för att kunna förstå nästa stycke. Det man behöver känna till är emellertid att arvbarhetsvärdet för en viss egenskap inte är en biologisk konstant. I stället är det i hög grad beroende av hur duktiga vi är på att mäta egenskapen ifråga.

Hur gör man?

Anlagsprov kan alltså tillföra aveln viktiga kunskaper. Men detta gäller självfallet bara om anlagsprovet fungerar som avsett. Det räcker så att säga inte med att bara kalla en provform för anlagsprov eller egenskapsbeskrivning för att det ska fungera.

Jag har redan beskrivit en avgörande aspekt: Ju högre arvbarheter vi har för de mätningar vi gör i ett anlagsprov, desto kraftfullare är provet som avelsverktyg. En annan väsentlig faktor är något som brukar kallas validitet. Validiteten beskriver hur väl man lyckas mäta de egenskaper man avser att mäta. Om vi till exempel i en provsituation vill mäta koncentrationsförmåga så gäller det ju att den hund som bedöms ha stor koncentrationsförmåga sedan uppfattas på samma sätt i ”verkliga livet”. Detta är inte så enkelt som det i förstone kan verka, och exemplen är många på mentaltester eller anlagsprov av olika slag där man tror man mäter en sak men i själva verket mäter något helt annat.

Eftersom anlagsprovets användbarhet för avelsändamål är beroende av hur väl man lyckas utforma det inställer sig givetvis frågan: Hur gör man för att konstruera ett anlagsprov så att det blir så bra som möjligt? Som så ofta finns inga helt entydiga svar på den frågan även om det finns en del principer att hålla sig till. Det finns tyvärr ingen möjlighet att i denna artikel reda ut detta, utan jag nöjer mig med att konstatera att det inte är jätteenkelt att utforma ett väl fungerande anlagsprov, och att det finns en del fallgropar som är viktiga att undvika. Men svårigheterna ska inte heller överdrivas; trots allt finns det en rad klubbar som åstadkommit mycket bra anlagsprov av olika slag.

Jag vill gärna avsluta med att poängtera att ett anlagsprov aldrig kan ersätta kunskap, erfarenhet och intuition hos en duktig uppfödare. Däremot kan det utan tvekan tillföra en hel del. Detta är viktigt, att man inte ser det som ”antingen eller” utan som ”både och”!

Bilaga 9.

TANKAR FRÅN AVELSKOMMITTÉN ANGÅENDE REGELREVIDERINGEN 2012.

Avelskommittén har fem starka önskemål inför regelrevideringen 2012:

1. Vi måste utveckla ett test som tillförlitligt beskriver hundens medfödda

anlag.

2. Vi måste samla en betydligt större andel hundar till detta test.

3. Vi måste testa hundarna allsidigt.

4. Vi måste hitta ett test som har förutsättningar att få internationell

acceptans.

5. Vi måste presentera resultaten av testerna familjevis på ett

lättöverskådligt sätt.

Avelsvärdering

Att göra objektiva avelsutvärderingar är med dagens underlag inte möjligt, beroende på att alltför få hundar testas på prov. Endast knappt 20 % av unghundarna testas på jaktprov. Enligt genetiker krävs att minst 40-50 % testas för att kunna göra en relevant avelsutvärdering.

Vi har i Sverige tyvärr en alltför utpräglad tradition att avla på ”stjärnor”, dvs enskilda hundar som har utmärkt sig på något positivt sätt t ex ”vunnit” riksprov eller annat större jaktprov, ”vunnit” riksutställning, blivit jaktprovschampion, blivit importerad från annat land m m. Det kan vara en bra avelshund, men behöver inte alls vara det. Många kullar på en enskild hund kan vara förödande i så små populationer som vi har i Sverige. En av anledningarna till ”stjärnaveln” är våra nuvarande provsystem.

Det viktiga är att titta på hela familjen runt en hund. Ju mer man vet om den tänkta avelshundens släktingar, desto säkrare kan man bedöma de blivande valparnas egenskaper.

Dagens provsystem är också alltför beroende av att unghundarna är dresserade, t ex apportkunniga. För att testa anlag önskar man se hundarna så opåverkade som möjligt, dock att anlagen är väckta.

Allsidigheten

Med allsidig jakthund menas, enligt moderländerna för våra raser, följande:

- att de kan användas före skott, dvs som stående hundar, som stöthundar (buschieren) och som kortdrivare (stöbern).

- att de kan användas efter skott dvs som apportörer på land och i vatten, spårhundar såväl på släpspår (mindre viltarter) som på blodspår (större viltarter).

Våra raser ska ha egenskaper som gör att de kan biträda jägaren på i stort sett alla former av jakt. Vi saknar tester för vissa av dessa egenskaper som krävs.

Internationellt

Samarbetet med våra rasers hemländer och andra länder, med vilka genetiskt utbyte sker, behöver utvecklas betydligt. Svårigheten ligger bl a i att vi har olika former att testa våra hundar. Därmed uppstår svårigheter när vi ska värdera en hunds meriter från annat land. Inte ens inom de nordiska länderna har vi helt lika syn på hur man testar en hund av våra raser och vad man testar. Tyskland, där de flesta av våra raser stammar ifrån, har ett testsystem som klart skiljer sig från det svenska.

Vi behöver ett test som underlättar det internationella samarbetet.

Uppfödarna och hanhundsägarna

Uppfödarna och hanhundsägarna är de viktigaste kuggarna i avelsarbetet. Det är de som både väljer och ansvarar för vilka hundar som ska gå i avel. Vi måste erbjuda verktyg som ger möjlighet att göra en tidig uppföljning av valpkullarnas anlag avseende mentalitet, jaktegenskaper m m. Dels för kartläggande av den enskilda kullen och dels för att få en information om föräldrarnas avelsvärde.

Valpköparna, hundägarna

Valpköparna måste på ett enkelt sätt få en objektiv hjälp med att välja vilken valpkull som har förutsättningarna för att innehålla den jakthund man tänkt sig.

Vi önskar, förutom de medlemmar vi redan har kontakt med, nå även de som använder sina hundar huvudsakligen till annan jakt än stående fågelhundsjakt och de som har hundar av SVKs raser men inte är medlemmar i SVK.

Information

Avelskommittén har de senaste åren jobbat mycket med information och rådgivning på hemsidan, i Svensk Vorsteh, vid möten och vid enskilda samtal i syfte att hjälpa och stötta i det komplicerade avelsarbetet. Målet är att den enskilde hundägaren själv ska hitta det digra underlag som behövs för att välja avelshund eller valp.

Analys

Styrelsen och avelskommittén har också jobbat för att få till stånd en genomgripande analys av det material som samlats in under många år vid jaktprov. Arbetet med analysen påbörjas i början av 2010 av forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med SVK.

Avelskommittén har enligt arbetsordningen följande uppdrag:

Arbetsuppgifter

Avelskommittén ansvarar för det övergripande avelsarbetet avseende samtliga de raser som SVK administrerar, med det långsiktiga målet att bibehålla och utveckla rasernas egenskaper i enlighet med de riktlinjer som anges i stadgarna och som gäller i hemlandet för respektive ras.

Avelskommittén genomför sitt arbete i främst genom

bevakning av den kynologiska och genetiska utvecklingen av SVKs raser samt om den forskning som bedrivs inom kynologi och genetik och som är tillämplig för avel av SVKs raser
egna studier och analyser av underlag som insamlats vid jaktprov, egenskapsbedömningar, mentalbeskrivningar, exteriörbedömningar, och andra metoder för avelsvärdering
samarbete med avelsråden i de länder med vars hundmaterial det huvudsakliga genetiska utbytet sker
kontakter och erfarenhetsutbyte med avelsråden i hemlandet för respektive ras
utvecklande av metoder för avelsvärdering

Arbetet utförs vid behov i samråd med Svenska Kennelklubben.

Avelskommittén sprider sina kunskaper genom bl.a.

skriftlig information i avelsfrågor, i första hand i Svensk Vorsteh och på SVKs hemsida
muntlig information i avelsfrågor, främst vid riksutställning och andra liknande större arrangemang
rådgivning till klubbens medlemmar avseende avelsfrågor
rådgivning till medlemmar och allmänhet inför anskaffning av valpar för jaktliga ändamål

Anvisning av enskild avelshund bör undvikas. I stället bör hänvisning till hanhunds- respektive tiklista ske, och information lämnas om hur hundägaren själv hittar lämplig avelshund.

SVK/Avelskommittén